Tog mig i kragen....

och besökte jobbet. 
Jag är velig, när jag vaknar i soffan återigen. 
Visste om att all personal skulle vara på plats vid 10:00 det vore nog bra om du åkte, intalar jag mig. 
Ska jag åka eller inte? 
09:16 in i duschen, hann till och med hänga tvätten och var i tid till 10:00
På vägen till jobbet funderade jag på drömmen jag hade inatt, drömmer ofta om Hampus ❤️ men i drömmen pratar han aldrig. 
Jag undrar vad det kan stå för? Tystnad, du finns inte, då kan du inte prata?! 
Innan jag tar klivet över tröskeln på jobbet, tvekar jag. 
Jag känner mig orolig, det är ett stort steg att ta. 
Innanför dörren börjarjag  gråta, hjärtat dunkar och jag skakar... 
min chef håller om mig och beklagar det som hänt. Jag har inte sett henne sen i början på juni. 
Väl inne får jag stöd och stöttning, det känns skönt. 
Är jag redo att börja jobba? Nej, inte än och kanske inte där.
Jag har arbetat där i 10 år, det kanske är dags för något nytt?! 

(null)

Efter mötet åker jag vidare, möter upp Thomas och vi äter sen lunch tillsammans. ❤️ 
Mot Huskvarna, dags för promenad med vovven, tar som vanligt svängen förbi Hampes plats. 

      Hans hjärta var borta? 
(null)

Undrar om någon tagit det eller om kyrkogårdsförvaltarna tagit bort det eftersom han inte har "sin" plats än. 
Jag hoppas hans sten ska bli klar och vi kan få en officiell plats att gå till. 
Jag vill egentligen InGET av detta, vill inte ha någon blogg, vill inte skriva av mig! 
Jag vill ha mitt barn hos mig ❤️ inte behöva skriva av mig på grund av smärta och sorg. 
Helvetes jävla skit! 💔 
Väl hemma efter lång dag, känner jag mig utmattad och tömd på energi. 
❤️
Kommer hem till denna bukett!
Ida, världens bästa Ida ❤️ 
(null)








Vad jag längtar.....

efter Hampus 💔 
Det är så otroligt jobbigt nu, mina tankar är bara med Hampus. 
Vaknade i soffan i morse. Skönt att kunna sova något sånär, även att det var i soffan. 
Funderar på vad jag ska göra idag? 
Städa skulle behövas, det har jag inte gjort ordentligt på 2 månader. Går visst bra att bo här, trots lite skit här och där. 
Satte igång en maskin tvätt iallafall, hängde upp den oxå! 
Blev aldrig städat.
Satt i soffan och helt plötsligt var det som att vrida på en kran. 
Jag grät och grät 😢💔😢 
Trots att många människor finns här för mig, så känner jag mig så ensam. 
Det är en tomhet som inte liknar något annat. Det är så overkligt att mitt barn aldrig kommer hem mer. 
(null)
Vem ska jag nu lägga ansiktsmask på? 
Vi hade en otrolig kontakt med varandra, du berättade säkert inte allt, men du var öppen om det mesta. 
Jag visste mycket och du sa alltid, säg inget till pappa. 
Det du sa i förtroende till mig, det stannade hos mig. 
Hämtade ditt lilla hjärta på förskolan idag, hon är en diamant. 💎 
Dålig sömn på förskolan, lite mellis sen mys i soffan. 
Nova, Hilda och jag somnade allihop! 
 🌿❤️❤️🌿🌿❤️❤️🌿🌿❤️❤️🌿
Oj klockan är 16:30 jag har bokat spinningpass 18:15
Tänker, ska jag avboka, måste ju ske minst 60 minuter innan så jag hinner fundera en stund till.
Fixar till mat som vi ska äta när jag tränat. 
Blir kotlett med varm morotssallad ala viktväktarna, det var kanongott! 
Får lite sms från Ida, som ska med. Skönt då tror jag minsann att jag ska åka, bra med lite push. 
Vad folk det var vid den tiden, människor överallt. 
In i salen, ställer in cykeln. 
Börjar småtrampa och spanar in resten av gänget som är där. 
När vi sitter där så fiser någon av dom som sitter framför 😩 och det händer ett par gånger under passet! 
Passet gick bra, klarade inte alla utmaningar, men för mig var ju utmaningen att jag faktiskt gick dit och gjorde mitt bästa 💪🏻
Cyklade hela tiden men stod inte alla dom gånger man skulle stå, det funkade ändå, svetten rann och pulsen steg. 
Om några veckor och lite mer chimpansröv så klarar jag hela PASsET! 
Känns härligt i kroppen nu! 
(null)


#träna#viktväktarna

Konstigt att jag....

alltid ska somna när jag nattar lilla ❤️ 
Underbar känsla att hålla om henne och känna hjärtslagen som blir lugnare och lugnare, viskar i hennes öra... Fammo älskar dig ❤️ 
Hon sussar gott här bredvid mig, jag borde gå upp till Thompa ❤️ men måste skriva av mig lite. 

Tänker på livet, har allt en mening? Karma, finns den? 
Jag har alltid haft en känsla att jag gjort något riktigt illa och gömt beviset, eller rättare sagt jag har grävt ner beviset. 
Vet vart jag grävt ner det också, men vågar inte leta där för tänk om jag skulle hitta det! 
Jag är ju på det klara att det inte hänt i detta "livet"
Lever man fler liv, väljer anden själv kroppen och är medveten om det, när den tar steget in i livet, moderlivet? 
Isåfall har jag blivit straffad i detta livet så det räcker Nu! 
(null)

I mitt liv har jag alltid ställt upp och funnits för andra, jag ska alltid vara alla till lags, inte såra någon. 
Detta har aldrig varit något problem för mig, det är nog min person som vill ge av mig själv till andra. 
Man gör det tills man stupar och stupar man så blir det rejält! 
Att Hampus kom till världen var en lyckoträff, jag har under min uppväxt fått veta att jag har en sjukdom som gör att du inte kan bli gravid. 
Jag blev gravid ❤️ 🙏🏻 under min graviditet var jag sjukskriven, var så otroligt rädd att jag skulle förlora mitt barn så den oron blev fysisk, mådde dåligt i 9 månader. 
Sen kom dagen när den underbara lille plutt kom ut, ja han skulle ju "bråka" i 48 timmar innan han var klar 😍 
Denna oro gjorde att jag senare fick förlossningsdepression, det positiva i detta var att jag blev sjukskriven och Hampus pappa var hemma med oss i 4 månader. 
Det var en lyx, så borde alla nyblivna föräldrar ha det, fast utan depression. 
Jag fick äta antidepressiva tabletter, vilket gjorde att jag kom upp till ytan och kunde återhämta mig. 
Fick frågan av min läkare i veckan, du kanske skulle äta antidepressiv medicin om du mår dåligt nu. 
Mitt svar till denne blev, jag har varit deprimerad för längesedan, jag är inte det nu. 
Jag är ledsen, så in i helvetes ledsen, min son är död han finns inte mer! 
Man undrar ska du börja jobba, klart jag ska! 
Det är sånt man gör, jag är plikttrogen och sköter det jag ska. 
Kan jag få stoppa ner urnan, sörja,  bara få vara ett tag innan ni ska putta ut mig? 
Ibland vill jag skrika rakt ut, ni tror ni förstår. 
Det gör ni inte! 
Detta är den grymmaste som kan hända en människa. 
Det är skönt att ni finns där, en kram, ett sms, någon som bryr sig om ❤️
Det värsta är att det är ingen som förstår hur ledsen jag är. 
Hur krossad jag är på insidan 💔
(null)













1