I morse...

vaknade jag tidigt, det var en liten hund som pockade på uppmärksamhet. Vi gick en sväng och i den tidiga morgonen var luften underbar. 
Hemma igen kröp jag ner, somnade till och känner att något rör min vad, det känns som ett finger trycker på vaden 5 gånger. Jag blundar för jag vågar inte titta, då ser jag Hampus ansikte från hans födsel till nutid. Det är som en film spelas upp. Samtidigt som det var obehagligt så kände jag en varm skönt känsla i kroppen. 
Var han på besök ❤️ Hos sin mamma.
(null)

Mina dagar är en kamp, en kamp att gå upp, klä på sig osv. Jag känner mig så väldigt trött, men det är en konstig trötthet som jag aldrig upplevt förut. 
Jag försöker tänka positiva tankar, men hela tiden är den där klumpen som gör sig påmind. 
När jag skrattar, får jag nästan dåligt samvete för jag har ju sorg! 
När jag träffar människor, så undrar dom flesta om allt som har hänt. Det är okej att fråga, men det är inte säkert jag vill prata om det där och då. 
Ibland vill jag gå omvägar när jag ser folk man känner, inte för att vara otrevlig, men jag orkar inte alltid. 
Vi är här för att hjälpa varandra, för att ta hand om varandra, för att förstå, förlåta och tjäna varandra. Vi är här för att hysa kärlek till varenda människa på jorden. ❤️
Jag tror att det finns något större som väntar oss alla, vi lever vidare i Anden! 
Spännande 🙏🏻 
Längtar efter en kram, en varm härlig kram ❤️ så som bara du kan älskade unge! 
(null)

#1 - - Ida:

Du är den starkast och modigaste jag vet ❤️ Att du tar dig upp ur sängen och kämpar på. Att du ändå vågar gå utanför dörren och möta de där frågorna man inte alltid orkar svara på. Hoppas du förstår mig rätt ❤️ Du har alltid varit min idol och kommer för alltid att vara. Stolt över att vara stöpt i samma form 😊

Svar: Kramar ❤️
Lindha