Tog mig i kragen....

och besökte jobbet. 
Jag är velig, när jag vaknar i soffan återigen. 
Visste om att all personal skulle vara på plats vid 10:00 det vore nog bra om du åkte, intalar jag mig. 
Ska jag åka eller inte? 
09:16 in i duschen, hann till och med hänga tvätten och var i tid till 10:00
På vägen till jobbet funderade jag på drömmen jag hade inatt, drömmer ofta om Hampus ❤️ men i drömmen pratar han aldrig. 
Jag undrar vad det kan stå för? Tystnad, du finns inte, då kan du inte prata?! 
Innan jag tar klivet över tröskeln på jobbet, tvekar jag. 
Jag känner mig orolig, det är ett stort steg att ta. 
Innanför dörren börjarjag  gråta, hjärtat dunkar och jag skakar... 
min chef håller om mig och beklagar det som hänt. Jag har inte sett henne sen i början på juni. 
Väl inne får jag stöd och stöttning, det känns skönt. 
Är jag redo att börja jobba? Nej, inte än och kanske inte där.
Jag har arbetat där i 10 år, det kanske är dags för något nytt?! 

(null)

Efter mötet åker jag vidare, möter upp Thomas och vi äter sen lunch tillsammans. ❤️ 
Mot Huskvarna, dags för promenad med vovven, tar som vanligt svängen förbi Hampes plats. 

      Hans hjärta var borta? 
(null)

Undrar om någon tagit det eller om kyrkogårdsförvaltarna tagit bort det eftersom han inte har "sin" plats än. 
Jag hoppas hans sten ska bli klar och vi kan få en officiell plats att gå till. 
Jag vill egentligen InGET av detta, vill inte ha någon blogg, vill inte skriva av mig! 
Jag vill ha mitt barn hos mig ❤️ inte behöva skriva av mig på grund av smärta och sorg. 
Helvetes jävla skit! 💔 
Väl hemma efter lång dag, känner jag mig utmattad och tömd på energi. 
❤️
Kommer hem till denna bukett!
Ida, världens bästa Ida ❤️ 
(null)