Gott Slut...

det blev väl inte så, det blev det värsta året i mitt liv 💔 
Tittar igenom min kamerarulle och inser fram till juni består det mesta av vårt underbara barnbarn ❤️
Hon förgyller mitt liv, när hon är vid min sida finns det hopp, det finns kärlek, K Ä r L E K i överflöd och jag är så tacksam att hennes mamma ger mig förtroende att få finnas med i hennes liv precis lika mycket som när Hampus fanns här hos oss. 
(null)

Skillnaden är att nu står vi där ensamma, men tillsammans är vi starka, precis så som Nova sa när hon såg denna bild i minnesboken!
Här är pappa, pappa stark ❤️
(null)

Våran lilla bulle, som fick träningsjäveln i sig och började äta grönsaker och bli en fit kille. 
Älskar ju Hampus precis som han va ❤️ men det var kul att se hans förändring, han började bli vuxen, hela livet framför sig, jag är stolt över min älskade son ❤️
(null)
Kamerarullen från mitten av juni och tills idag är en salig blandning av kort på Hampus från barndomen och framåt, där är självklart Nova, mest Nova faktiskt. 
Hon är med i bilder ingen önskar sig. 
Jag är ändå glad att hon var med på begravningen, för när hennes sorgearbete av sin pappa börjar och frågorna kommer, då har vi så mycket dokumenterat i bilder och i våra minnen som gör att vi aldrig glömmer fredagen den 29/6-18 💔
Saknaden är stor, men jag andas lättare. Visst kommer det stunder när man låser in sig på toan, kastar masken, låter tårarna spruta och inuti skriker man ut sin smärta. 
Denna smärta är jobbig, för den är tung att bära, den gör mig illamående, detta jävla illamående. 
Jag gråter inte bara på toan, jag gråter överallt, i bilen, mataffären, NU och så håller det på. 
I början trodde jag inte att jag skulle överleva, men på något konstigt vis gör jag det. 
Jag är så tacksam för alla ni som finns där ute, ni gör det lättare att vandra vidare in i 2019
(null)

Detta fick jag av min barndomsvän, granne, älta allt genom hela livet vän, saknar när vi hängde över räcket eller satt på varsin sida av planket och pratade om livets alla frågor ⭐️
Tack Cecilia ❤️

Jag önskar er alla: 
Ett Gott Slut & Ett Gott Nytt År ⭐️💫⭐️

#levväl ❤️

Resan mot julveckan....

och Julafton 🎄 

Hur ska jag fixa Julen detta året? 

Har inget val, önskar att jag fick välja, välja att allt var som vanligt. 

Nu är inget som vanligt, nu ör det mesta pest och pina.

Jag försöker, jag kämpar, jag vill fira Jul men någonstans i mitt hjärta skriker det dra! Låt mig va, låt mig dra. 

Hela själen skriker smärta, hjälp mig! 

Jag har velat fram och tillbaka i tre, fyra veckor kanske, jag kunde inte trycka på betala knappen. 

För en del, den största del av mig  vill fira Julen som vanligt, mat, godis, gemenskap i överflöd. 

Han som satt mest spår, gett mig den största K Ä R l E K ❤️ är inte med mig!

(null)


Efter typ 10 ifyllda bokningar bara att trycka på betal knappen, säger jag till Thomas, jag fixar inte att ta beslutet, du får göra det! 

Han tryckte, vi är inte hemma på Julafton och veckan innan när stressen och alla God Jul hälsningar flödar på nätet. 

Måndag den 17/12 vi packar, vi ska åker vid lunch när jag gått med vovven. 

Innan dess var vi hos Hampus, jag berättade för han hur jag kände inför Julen. 


(null)


Orolig att ingen ska vara hos han på Julafton? 

Nu vet jag att några kommer vara där, klappa på stenen åt mig och tända ljus ⭐️ 

Nova vet var du är, fick en snap från Hilda ❤️

(null)


Hade mamma varit hemma Hampus, så vi hade firat Jul hos dig! 

Kalle Anka, prinskorv, köttbullar och potatis det var mest det du käkade. 

Tillbaka i verkligheten, märker ofta att jag tänker på allt som hänt, tänker inte NI, ni som oxå drabbats av Hampus D ö D en massa tankar? 

Vill inte ni prata, älta eller är allt okej för er?

Jag har ett stort behov av att älta det som hänt, skulle mer än gärna vilja sitta ner med er andra som har en upplevelse när ni fick det hemska beskedet att Hampus var avliden, som polisen sa. 

Jag behöver nog någonslags avslut från er, eller kanske mer en bekräftelse på att skiten är sann.

Som det snurrar i mitt huvud. 

Uppe i Stockholm, Arlanda där vi bor på hotell, flyget går tidigt. 

Det hindra inte oss från att vara uppe längre än vi borde.

Tidig morgon och jag är orolig som vanligt när jag ska flyga, det måste vara att jag inte har kontroll, känsla av att inte ha någonstans att fly. 

Ibland känner jag känslan av att vilja fly, låt mig va! 

Flygresan gick bra med en Atarax eller två i kroppen. 

Väl vid passkontrollen var det inte en kontroll, vi skulle igenom 3 stycken.

På sista kontrollen, när vi redan fått pass stämplat och med ett inrese bevis trodde jag att nu är det väl klart! 

Då sitter en korpulent man, med en cigg i munnen, på en pinnstol och ett litet bord bredvid med en askkopp på. 

Han tar passet öppnar det fumlande med sina knubbiga händer. 

Jag blir granskad upp och ner ett antal gånger, medans han tittar i passet. 

Han harklar sig och får ut ett hest, rosslande okej. 

Bagaget i bussen och 10 minuter till hotellet, så underbart att vara så nära och slippa transfer i en timme. 

Incheckning, bagaget ställs på rad utanför, vi blir anvisade var vi ska sitta. 

Varje sällskap får egen incheckare, det tar tid att bli informerade om regler som gäller på hotellet. Rum 343 ut och hämta bagaget trodde vi men nä vi skulle tala om för killen rumsnumret och väskorna kommer dit. 

Det är nu några dagar in på veckan som jag börjar förstå deras kultur i början var det jobbigt med deras välvilja, för den är överallt och dom vill bara väl och ha dricks såklart. 

Jag har gjort ett val, en kille i 30 års åldern jobbar varje dag i 6 veckor, sen är dom lediga 2 veckor. 

Han längtar redan till Nyårsdagen då han ska åka hem till Kairo och till sin familj. 

Fru och 4 barn i åldern 0-5 år han tar upp sin mobil, tittar runt så ingen chef ser vad han gör. Han öppnar upp sina bilder och det strålar i hela hans ansikte när han visar oss sin familj 

Han ska få min dricks när vi åker hem. ❤️


Vi bokade en dag med snorkling och stopp på orange bay, vilken ö, vilket vatten. 

Båten tar oss ut till korallreven, på med utrustningen. Det är nu man ska hoppa i, känns som 10:an på rosenlundsbadet, hjärtat dunkar och jag tänker hur fasen ska jag våga? Nu är det ju kanske 1,5 meter ner, vad feg jag blivit. 

Tillslut hoppar jag, känner saltvattnet i min mun, man sjunker det virvlar runt hela kroppen, jag får panik, tycker grodfötterna gör att jag sjunker längre och längre ner.

Kämpar mig upp mot vattenytan, hostar, spottar och ögonen svider av saltvattnet. 

Av med grodfötterna, nu känner jag mig fri. 

När jag får till snorkeln och börjar andas lugnt i masken blir det nästan som en slags meditation. 

Wow, vilken upplevelse!

Vilka färger, underbara rev, färgglad fiskar i olika former som simmar tillsammans med mig, så nära att jag kan ta på dom. 

När jag är där nere, är det som jag blir ett med havet. 

(null)


(null)

(null)

(null)

Jag har inte bara hängt med fiskar, idag fick jag umgås med en stor kråka. 

Ligger vid poolen och småslumrar lite, undrar varför Thomas drar mig i håret? 

Känner ju att någon är vid solstolen, tittar upp och ser något svart, nähä det var en av dom mörkhåriga servitörerna för dom småskojar hela tiden med oss gäster.

Rycker till och inser att en stor kråka som vill ha med lite hår från mig. Vad är oddsen på att en kråka sätter sig hos mig och drar mig i håret?! 

Den första Julen utan dig, någonstans firar du Jul 🎄 och spelar Julklapps spelet! 🎁 

Jag saknar din min älskade unge ❤️ 

God Jul! 


#levväl




Känslan av saknad....

den gör sig påmind överallt. 
Tänker varje gång när jag går med Shakira, tänk, tänk om det var si eller så... 
Jag tittar alltid in på din plats 💔
Va? 
Har du en plats? 
Varje gång vi går, så måste vara lunch för några i personalen på förskolan, en kaffekopp, cigg och prasslade överdragsbyxor..... 
Dessa jävla överdragsbyxor!
Under dessa 100 meter innan soffan dyker upp, cigg och kaffe intas av dom jobbande pedagoger... 
Jag hinner tänka så många olika saker..., 
Begravning på plats, Hampus kusiner bär ut han och kistan sänks ner....  Den tanken har snurrat runt och dom den snurrar....
Gjorde jag rätt? 
Detta tänker jag, när han är i jorden?!
När jag är ute och går, varje gång jag går dom 100 meter med deras prasslande brallor.
Det ni läser är utom allt ni kan förstå 😢 
Jag vill ALDRIG att någon ska förlora sitt barn, men alla skulle få känna på smärtan, smärtan som gör att man aldrig blir den samma igen! 
En del tänker säkert, fan vad skönt... nu är hon inte lika drivande längre... 
En del tänker, fan kan hon va drivande? 
Å vet ni, jag som person är kanske inte samma person överallt, men min drivkraft vill att ni alla ska må bra ❤️
Alla borde uppleva smärtan, en timme, två timmar eller ett dygn för att förstå 💔
Det är inte bara att gå vidare....... 
Varför säger NI det? (Ni vet vilka ni är) 
Då ni upplevt, då får ni tillbaka ert brustna ❤️
JAG får aldrig det! 
Mitt ❤️ är trasigt för resten av mitt liv!
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kan ni ens förstå min S M Ä R t A? 
Nä, jag tror inte det!
Det blir värst när alla andra sover, det är natt och det ända jag vill är att åka och sätta mig hos Hampus 💔

#levlivet❤️





1