Resan mot julveckan....

och Julafton 🎄 

Hur ska jag fixa Julen detta året? 

Har inget val, önskar att jag fick välja, välja att allt var som vanligt. 

Nu är inget som vanligt, nu ör det mesta pest och pina.

Jag försöker, jag kämpar, jag vill fira Jul men någonstans i mitt hjärta skriker det dra! Låt mig va, låt mig dra. 

Hela själen skriker smärta, hjälp mig! 

Jag har velat fram och tillbaka i tre, fyra veckor kanske, jag kunde inte trycka på betala knappen. 

För en del, den största del av mig  vill fira Julen som vanligt, mat, godis, gemenskap i överflöd. 

Han som satt mest spår, gett mig den största K Ä R l E K ❤️ är inte med mig!

(null)


Efter typ 10 ifyllda bokningar bara att trycka på betal knappen, säger jag till Thomas, jag fixar inte att ta beslutet, du får göra det! 

Han tryckte, vi är inte hemma på Julafton och veckan innan när stressen och alla God Jul hälsningar flödar på nätet. 

Måndag den 17/12 vi packar, vi ska åker vid lunch när jag gått med vovven. 

Innan dess var vi hos Hampus, jag berättade för han hur jag kände inför Julen. 


(null)


Orolig att ingen ska vara hos han på Julafton? 

Nu vet jag att några kommer vara där, klappa på stenen åt mig och tända ljus ⭐️ 

Nova vet var du är, fick en snap från Hilda ❤️

(null)


Hade mamma varit hemma Hampus, så vi hade firat Jul hos dig! 

Kalle Anka, prinskorv, köttbullar och potatis det var mest det du käkade. 

Tillbaka i verkligheten, märker ofta att jag tänker på allt som hänt, tänker inte NI, ni som oxå drabbats av Hampus D ö D en massa tankar? 

Vill inte ni prata, älta eller är allt okej för er?

Jag har ett stort behov av att älta det som hänt, skulle mer än gärna vilja sitta ner med er andra som har en upplevelse när ni fick det hemska beskedet att Hampus var avliden, som polisen sa. 

Jag behöver nog någonslags avslut från er, eller kanske mer en bekräftelse på att skiten är sann.

Som det snurrar i mitt huvud. 

Uppe i Stockholm, Arlanda där vi bor på hotell, flyget går tidigt. 

Det hindra inte oss från att vara uppe längre än vi borde.

Tidig morgon och jag är orolig som vanligt när jag ska flyga, det måste vara att jag inte har kontroll, känsla av att inte ha någonstans att fly. 

Ibland känner jag känslan av att vilja fly, låt mig va! 

Flygresan gick bra med en Atarax eller två i kroppen. 

Väl vid passkontrollen var det inte en kontroll, vi skulle igenom 3 stycken.

På sista kontrollen, när vi redan fått pass stämplat och med ett inrese bevis trodde jag att nu är det väl klart! 

Då sitter en korpulent man, med en cigg i munnen, på en pinnstol och ett litet bord bredvid med en askkopp på. 

Han tar passet öppnar det fumlande med sina knubbiga händer. 

Jag blir granskad upp och ner ett antal gånger, medans han tittar i passet. 

Han harklar sig och får ut ett hest, rosslande okej. 

Bagaget i bussen och 10 minuter till hotellet, så underbart att vara så nära och slippa transfer i en timme. 

Incheckning, bagaget ställs på rad utanför, vi blir anvisade var vi ska sitta. 

Varje sällskap får egen incheckare, det tar tid att bli informerade om regler som gäller på hotellet. Rum 343 ut och hämta bagaget trodde vi men nä vi skulle tala om för killen rumsnumret och väskorna kommer dit. 

Det är nu några dagar in på veckan som jag börjar förstå deras kultur i början var det jobbigt med deras välvilja, för den är överallt och dom vill bara väl och ha dricks såklart. 

Jag har gjort ett val, en kille i 30 års åldern jobbar varje dag i 6 veckor, sen är dom lediga 2 veckor. 

Han längtar redan till Nyårsdagen då han ska åka hem till Kairo och till sin familj. 

Fru och 4 barn i åldern 0-5 år han tar upp sin mobil, tittar runt så ingen chef ser vad han gör. Han öppnar upp sina bilder och det strålar i hela hans ansikte när han visar oss sin familj 

Han ska få min dricks när vi åker hem. ❤️


Vi bokade en dag med snorkling och stopp på orange bay, vilken ö, vilket vatten. 

Båten tar oss ut till korallreven, på med utrustningen. Det är nu man ska hoppa i, känns som 10:an på rosenlundsbadet, hjärtat dunkar och jag tänker hur fasen ska jag våga? Nu är det ju kanske 1,5 meter ner, vad feg jag blivit. 

Tillslut hoppar jag, känner saltvattnet i min mun, man sjunker det virvlar runt hela kroppen, jag får panik, tycker grodfötterna gör att jag sjunker längre och längre ner.

Kämpar mig upp mot vattenytan, hostar, spottar och ögonen svider av saltvattnet. 

Av med grodfötterna, nu känner jag mig fri. 

När jag får till snorkeln och börjar andas lugnt i masken blir det nästan som en slags meditation. 

Wow, vilken upplevelse!

Vilka färger, underbara rev, färgglad fiskar i olika former som simmar tillsammans med mig, så nära att jag kan ta på dom. 

När jag är där nere, är det som jag blir ett med havet. 

(null)


(null)

(null)

(null)

Jag har inte bara hängt med fiskar, idag fick jag umgås med en stor kråka. 

Ligger vid poolen och småslumrar lite, undrar varför Thomas drar mig i håret? 

Känner ju att någon är vid solstolen, tittar upp och ser något svart, nähä det var en av dom mörkhåriga servitörerna för dom småskojar hela tiden med oss gäster.

Rycker till och inser att en stor kråka som vill ha med lite hår från mig. Vad är oddsen på att en kråka sätter sig hos mig och drar mig i håret?! 

Den första Julen utan dig, någonstans firar du Jul 🎄 och spelar Julklapps spelet! 🎁 

Jag saknar din min älskade unge ❤️ 

God Jul! 


#levväl