Sorgen....

Allmänt / Permalink / 1
blir inte lättare att hantera, den stora medicinbollen gör sig mer och mer påtaglig.
Ett tag, kanske en vecka eller så, har sorgen bara varit en handboll, allt har varit lättare att hantera, sorgen, smärtan och allt som livet kretsar runt.
Sorgen och smärtan finns alltid där, den går inte fly från trots att jag hade önskat att slippa detta bara för en timme eller så.
Nu är den stora medicinbollen tillbaka, är det för julen är på gång, jag saknar allt det där som vi gjorde tillsammans.
Hampus var alltid så förväntansfull inför hela december, det bakades, pysslades, gömdes paket, vi var tvungna att gömma dom, Hampus ville alltid ha julafton före alla andra.
Chokladkalendern var uppäten innan det var den 5 december. 
Även fast man var 17 år så gjorde vi allt det tillsammans, Hampus kanske inte var lika entusiatsk som jag längre, men vi var tillsammans och pysslade inför och i december. 
Minns att han sa, tänk vad mysig att jag har en liten dotter som sitter här med oss och pysslar, eller pysslar hon stökar mest till det, men vi gör saker tillsammans och det är det som betyder allt. 
Jag gör alla dom sakerna med Nova nu, jag vill göra alla saker tillsammans med henne som jag gjorde med Hampus, vill att hon ska uppleva sin pappa i mig. Det låter säkert konstigt, men det hjälper mig i min sorg och jag tror att Nova gillar att baka, pyssla, fixa och dona med sin fammo.
 
 
Var iväg på stan igår, all denna julmusik gör att jag går omkring som en skadskjuten fågel, och ögon som en boxer, att musik har sån inverkan. Gråter och gråter, bryr mig faktiskt inte att folk tittar. 
Jag är ledsen!
 
 
Samtidigt som det är overkligt att Hampus är borta, så förstår jag det.
Jag kan säga att Hampus är D ö d
När jag säger ordet så går det en elektiskt stöt genom kroppen, känslan är den samma, om du som jag varit tvungen att ta i ett elstängsel, bara för att testa hur det känns.
Ta den lilla stöt och lägg till 1000 och du förstår hur jävla illa ordet död gör.
Det gör ont, så jäkla ont, nästan så jag svimmar, för jag blir yr, illamående och det svartnar, men jag kan säga det och jag förstår att Hampus aldrig kommer hem mer!
Alla säger det blir bättre med tiden, ja säkert men jag kan inte tänka längre fram, jag har full upp med att finnas till här och nu.
Det jobbiga är att Hampus är inte lika närvarande hos andra som han fortfarande är hos mig, eller så är han det, men hos andra fortsätter livet och mitt liv har tagit paus.
En paus som ingen vill ha, ingen vill förlora det vackraste man har.
 
#LEVVÄL ❤️
 
 



#1 - - Anonym:

Kärlek och stor varm kram till dig. ❤️

Svar: ❤️
Lindha

Till top