Dagen efter 💔

Söndag den 10/6 har inte sovit sen igår morse, natten spenderades i uterummet med några av Hampus kompisar ❤️ vi pratade, skrattade o grät. Hampus har många vänner o han har betytt mycket för många, gamla som unga, tänk vilken EGEnSKAP 🙏🏻 att finnas för andra som behöver stöd ❤️Jag är stolt, jag har fått många meddelanden om Hampus från människor jag aldrig träffat, dom alla beskriver att Hampus har ett hjärta av guld, en kille att lita på, han fanns där för andra ❤️
Nu tillbaka till känslan som aldrig verka släppa taget om mig, denna klump i magen som ena sekunden är som en ärta, för att i nästa stund vara en medicinboll som väger bly 😶 alla som känt på en medicinboll, vet hur tung den är, tänk den i magen och gjord av bly. 
Klockan närmar sig 13:00 och bilen bär iväg mot bårhuset, hjärtat dunkar känns som det är utanför kroppen. Väl framme sitter min familj och några vänner i gröngräset, några gråter, Själv känner jag mig samlad, kramar om alla ❤️ 
Vänder mig mot huset, går sakta fram, jag vill inte gå in, trots att jag inte vill, så går min kropp in. 
Sjukhusprästen är saklig, berättar vad som väntar oss. 
Hampus kommer vara kall om ni tar i honom, kylskåpskall 🕊 
Jag tänker vad fasen pratar han om, jag vet väl hur han känns, han är varm har alltid varit varm ❤️
Han säger, jag följer med er in säg till när ni är redo. Redo? Kan man bli redo, näää aldrig, aldrig för detta. 
Jag och Hampus pappa tar ett djup andetag och nickar till prästen! 
Dörren öppnas, tar sakta steg fram, tittar in och där ligger mitt döda barn 💔💔💔💔💔💔💔💔💔💔💔💔💔
Jag skriker, gråter, vill gå ut, får panik, det svartnar, man är i chock.... 
Jag måste ända fram, måste känna och se på mitt barn, dom stegen fram var gräsliga att ta.
Han va kall, kylskåpskall,men jag kramade han länge och tror han blev varm. Mammas kramar måste vara det bästa man kan få ❤️ 
Jag hade kunnat sitta på en stol i rummet med Hampus resten av mitt liv, för jag vill inte lämna honom 💔 
Mitt hjärta slår fort, tyckte hela tiden mig se, han rörde sig, skojar nog bara med oss... 
Gick in flera gånger under stunden vi var där, prästen berättade vad som väntade nu. 
Han berättade att vi får säga hejdå en gång till om vi vill, när han kommer ner från rättsmedicin! 
Va, vad ska han göra där, frågorna är många men dom får vi väl svar på tids nog. 
Huvudsaken var att jag får träffa Hampus igen ❤️ detta var inte sista gången! Små, små steg framåt! (null)





#1 - - Anonym:

❤️❤️💙💙❤️❤️ Detta ska ingen människa behöva vara med om 😢😢. Tror att du i denna svåra stund, gör en bra och god sak för dig själv 💕💕 och även för andra som kan läsa det du skriver.
Du finns i mitt hjärta och mina tankar ❤️❤️. Många kramar Maria

Svar: Kram ❤️
Lindha Carlgren Wadsten

#2 - - Åsa:

😢😢snyft vad har man för ord här, finns inga helt tomt. Man ska inte behöva gå igenom detta❤❤men bra att du skriver,detta hjälper dig och även andra som är eller kanske har varit i samma hämska tillvaro😢😢

#3 - - Anonym:

Kram ❤️

Svar: Kram ❤️
Lindha Carlgren Wadsten

#4 - - Åsa :

Kram ❤️

#5 - - Anonym:

❤️❤️❤️