Blogga som ett proffs...

<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19649041/?claim=d38nea5jstj">Follow my blog with Bloglovin</a>
troligen inte, men för att kunna skapa en blogg som inte bara handlar om min sorg, behöver jag göra lite mer Àn vad jag gjort innan.
Jag har haft nÄgra dagar, ja nÀstan veckor dÀr min energi gÄtt Ät till att överleva. Att sÀtta sig och skriva ner sina tankar Àr svÄrt nÀr orken knappt rÀcket till för att leva.
Besökt vĂ„rdcentralen var och varannandag för att hjĂ€lpa mig att mĂ„ bĂ€ttre, att fĂ„ insikt hur kroppen fungerar under sorg. 
Psykologbesöken Àr som en stor ballong, nÀr man gÄr dÀrifrÄn har hon gett mig verktyg att sticka hÄl pÄ skiten.
Ibland blir det en stor smĂ€ll, ibland pyser den bara lite, men den blir mindre i vilket fall. 
Varit hos sjukgymnast som stÀllde frÄgor, hur jag mÄr, smÀrta i kroppen osv.
Jag berĂ€ttar att min smĂ€rta Ă€r i hela kroppen, jag fĂ„r stroke och hjĂ€rtinfarkt varje dag sĂ€ger jag, hon skrattar och sĂ€ger att det Ă€r nog spĂ€nningar i kroppen som ger dessa symtom. I nĂ€sta veva sĂ€ger jag att mina armar vĂ€rker och som dom vĂ€rker, sĂ€ger till Thomas pĂ„ kvĂ€llarna "hugg av dom" 
Hon undrar hur jag vill gÄ vidare, övningar att göra hemma... Eller hur, det skiter man ju i efter tvÄ gÄnger. NÀÀÀ, sÀger jag. HjÀlp mig hÀr hos er, pÄ rehabenheten.
Det hela resulterar i en form av Basal kroppskÀnnedomstrÀning i grupp.
Skeptisk? Nja, ja lite men Ă€ndĂ„ nyfiken. 
Balanserad hÄllning, frihet i andning och rörelse samt menatl nÀrvaro Àr centrala begrepp.
Första gĂ„ngen var igĂ„r, vet ni jag somnade och hon fick vĂ€cka mig. 
Berodde det pÄ att jag kunde andas, slÀppa spÀnningarna eller Àr jag mentalt slutkörd?
NÄgot mÄste ju gÄtt in , för jag tÀnker pÄ hur jag sitter ni nÀr jag skriver.
  (null)

 
 
 
Jag försöker hitta tillbaka till livet, livet nÀr det rullar pÄ.
Fast jag vill inte att det ska rulla pÄ som vanligt, jag vill stanna upp, kÀnna tacksamhet för att just jag fÄr vara en del av livet, som min Àlskade Hampus fick lÀmna alldeles för tidigt.
NÄgonstan kÀnner jag att han finns med mig, nÀr jag bÀddade idag, kÀndes det som han var dÀr i min nÀrvaro, fast han Àr frÄnvarande. Lustig kÀnsla, men ÀndÄ en behaglig sÄdan.
FrĂ„gade Ă€r du hĂ€r Hampus? 
Fick naturligtvis inget svar, men kÀnde ÀndÄ nÀrvaro, sÄ jag fortsatte prata.
  (null)

Jag har börjat baka, pyssla lite igen, det mĂ„ste vara ett tecken pĂ„ att det gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. Dom smĂ„ stunder av att göra annat, gör att jag lĂ€mnar mitt nuvarande arbete S o R G pĂ„ rast en stund. 

(null)

(null)

(null)

(null)




 
* NÀr man bara tÀnker för mycket.
  Man övertĂ€nker verkligen allt.
  Tillslut orkar man inte lĂ€ngre.
  Man orkar inte fundera sĂ„ mycket om det Ă€r bra, eller om det Ă€r dĂ„ligt.
  Kan man inte bara fĂ„ leva utan att kĂ€nna sĂ„ jĂ€vla mycket hela tiden.
 
#levvĂ€l ❀
 
 
 
 
 
 
 


2

Söndag och en bÀttre....

dag!
Dagen har varit upp och ner som alla dagar dom senste 5 mÄnaderna.
Min tanke Ă€r inte konstant hos Hampus, mitt hjĂ€rta gör ont men det Ă€r inte lika illa idag, klumpen imagen var vĂ€rre i morse. Nu kĂ€nns det bĂ€ttre ikvĂ€ll.
Fast egentligen inte, tror jag försöker övertala mig att sÄ Àr fallet.
Vaknar rastlös, orolig, kĂ€nner mig allmĂ€nt tom. KĂ€nner alltid sĂ„ nĂ€r vi lĂ€mnat lilla hjĂ€rtat hos sin mamma. 
SÄ mÄnga planer och inget blev det som jag tÀnkt, kanske var det mening att soffan skulle vara förmiddagens aktivitet?
Åker och gĂ„r med vovven, handlar och sen Ă„ker jag till Hampus grav.
Pratar med han, grĂ„ter, plockar bort utbrunna ljus, en död blomma, det Ă€r sĂ„ grĂ„tt och kallt. Jag kĂ€nner mig sĂ„ ensam, jag har nog aldrig kĂ€nt mig sĂ„ hĂ€r ensam.
Jag ber Hampus om hjÀlp, hjÀlp att vi visar varandra respekt och omtanke.
Jag har fullt upp med min sorg, men jag önskar jag hade kraft att vĂ„ga sĂ€ga det som kĂ€nns viktigt för mig, men i nulĂ€get finns ingen K r A F T !
Sorgen kommer i vÄgor, dom Àr höga, jag vÀlter och sköljs över med det kalla vattnet, har jag drunknat?
Man kommer upp till ytan, man ser det stor fina som fanns dĂ€r en gĂ„ng, det som gjorde allt vĂ€rt att leva. 
Man hitter en vrakdel och man klamrar sig fast, som jag klamrar mig fast, tills en ny vĂ„g sköljer över. 
Detta Àr mitt liv, varje dag!
Jag kĂ€mpar försöker hitta den dĂ€r lilla vrakdel som kan vara ett minne, ett ljust hĂ€rligt minne jag har av mitt Ă€lskade barn. 
 
VĂ„gorna kommer komma hela livet, stora som smĂ„, jag kommer överleva. 
LĂ„t mig fĂ„ ta den tid jag behöver, lĂ„t mig grĂ„ta, vara förtvivlad för det gör inget, mina tĂ„rar, mina vĂ„gor mĂ„ste finnas för att jag ska komma vidare. 
 
Jag har alltid Àlskat att baka, det ger mig ro, mina tankar skingras. Jag kanske ska baka?
Fixar maten och börjar plocka fram smör, det mÄste ju mjukna.
Kanske hÀnder det?
Jo, det blev faktiskt tvĂ„ sorters kakor, nu finns det fika om nĂ„gon av er dyker upp. 
Jag sjĂ€lv försöker lĂ„ta bli socker, jag mĂ„r inte bra i mina leder nĂ€r jag Ă€ter socker. 
Flytande socker gĂ„r bra ibland ;) 
 
Lakritskolakakor: Thomas har smakat tycker inte det smakar speciellt mycket lakrits. HĂ€pp.
Skumtomtecookies: Nja sÀger Thomas, mest söta i smaken. NÀhÀ, jaha...
Han Ät ju upp dom iallafall sÄ nÄgot gott va det nog ÀndÄ.
 
 
Skumtomtecookies!
 
Lev vĂ€l ❀
 
 
 
 

Även en bra dag Ă€r...

svÄrare Àn du nÄgonsin kommer att förstÄ.
Funderade nĂ€r jag var ute och gick idag, det vanliga varvet runt Hampus grav. 
Jag mÄste dit, prata lite, klappa pÄ stenen och försöka förstÄ?
Att förlora ett barn Àr en förlust som ingen kan förstÄ, som inte sjÀlv gÄtt igenom detta fasansfulla.
Jag vill prata om Hampus lika mycket som du pratar om ditt eller dina barn, bara för han Ă€r borta sĂ„ finns min K Ä r L E K kvar och jag tror den Ă€r större nu Ă€n innan. 
Undra om det Ă€r för man saknar inte den förlorade förrĂ€n den Ă€r borta, det Ă€r dĂ„ den dĂ€r medicinbollen slĂ„r runt som ett jĂ€vla eldklot i mig. 
Det finns inget sĂ€tt att komma över min sorg, jag kommer sörja resten av mitt liv. Visst dagar kommer bli bĂ€ttre och jag kommer mĂ„ bĂ€ttre men min smĂ€rta, mitt sargade hjĂ€rta gĂ„r inte att limma ihop. 
Sorgen Ă€r för evigt, för min kĂ€rlek till Hampus Ă€r evig. 
Hampus nattuksbord, hur ska man kunna flytta pĂ„ hans saker? Jag vet att han inte kommer tillbaka, min hela varelse förstĂ„r det, men jag vill inte förstĂ„. 
NĂ€stan allting jag kan tĂ€nka mig, precis vad som helst, Ă€r enklare Ă€n att leva utan sitt barn.
Det Àr sÄ jÀkla tomt.
Idag har det varit mĂ„nga tĂ„rar, sen ibland mĂ„ste man stĂ„lsĂ€tta sig, grĂ„ten Ă€r i halsen, Ă„ngesten kryper pĂ„ och man kĂ€nner sig svimfĂ€rdig.
I dom lĂ€gena kĂ€nner man hur musklerna i halsen nĂ€stan krampar, bara för att kunna hĂ„lla grĂ„ten borta. 
Jo, jag vet att man inte ska hĂ„lla inne tĂ„rarna, men ibland kĂ€nner jag att jag inte orkar visa mig sĂ„rbar. 
 
Hampus, varför dog du, varför lĂ€mnade du mig i denna grymma sorg...?!
 
Jag vill bara ha ett svar, jag vill ha tillbaka min Àlskade son.
 


2