Blogga som ett proffs...

<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19649041/?claim=d38nea5jstj">Follow my blog with Bloglovin</a>
troligen inte, men för att kunna skapa en blogg som inte bara handlar om min sorg, behöver jag göra lite mer Àn vad jag gjort innan.
Jag har haft nÄgra dagar, ja nÀstan veckor dÀr min energi gÄtt Ät till att överleva. Att sÀtta sig och skriva ner sina tankar Àr svÄrt nÀr orken knappt rÀcket till för att leva.
Besökt vĂ„rdcentralen var och varannandag för att hjĂ€lpa mig att mĂ„ bĂ€ttre, att fĂ„ insikt hur kroppen fungerar under sorg. 
Psykologbesöken Àr som en stor ballong, nÀr man gÄr dÀrifrÄn har hon gett mig verktyg att sticka hÄl pÄ skiten.
Ibland blir det en stor smĂ€ll, ibland pyser den bara lite, men den blir mindre i vilket fall. 
Varit hos sjukgymnast som stÀllde frÄgor, hur jag mÄr, smÀrta i kroppen osv.
Jag berĂ€ttar att min smĂ€rta Ă€r i hela kroppen, jag fĂ„r stroke och hjĂ€rtinfarkt varje dag sĂ€ger jag, hon skrattar och sĂ€ger att det Ă€r nog spĂ€nningar i kroppen som ger dessa symtom. I nĂ€sta veva sĂ€ger jag att mina armar vĂ€rker och som dom vĂ€rker, sĂ€ger till Thomas pĂ„ kvĂ€llarna "hugg av dom" 
Hon undrar hur jag vill gÄ vidare, övningar att göra hemma... Eller hur, det skiter man ju i efter tvÄ gÄnger. NÀÀÀ, sÀger jag. HjÀlp mig hÀr hos er, pÄ rehabenheten.
Det hela resulterar i en form av Basal kroppskÀnnedomstrÀning i grupp.
Skeptisk? Nja, ja lite men Ă€ndĂ„ nyfiken. 
Balanserad hÄllning, frihet i andning och rörelse samt menatl nÀrvaro Àr centrala begrepp.
Första gĂ„ngen var igĂ„r, vet ni jag somnade och hon fick vĂ€cka mig. 
Berodde det pÄ att jag kunde andas, slÀppa spÀnningarna eller Àr jag mentalt slutkörd?
NÄgot mÄste ju gÄtt in , för jag tÀnker pÄ hur jag sitter ni nÀr jag skriver.
  (null)

 
 
 
Jag försöker hitta tillbaka till livet, livet nÀr det rullar pÄ.
Fast jag vill inte att det ska rulla pÄ som vanligt, jag vill stanna upp, kÀnna tacksamhet för att just jag fÄr vara en del av livet, som min Àlskade Hampus fick lÀmna alldeles för tidigt.
NÄgonstan kÀnner jag att han finns med mig, nÀr jag bÀddade idag, kÀndes det som han var dÀr i min nÀrvaro, fast han Àr frÄnvarande. Lustig kÀnsla, men ÀndÄ en behaglig sÄdan.
FrĂ„gade Ă€r du hĂ€r Hampus? 
Fick naturligtvis inget svar, men kÀnde ÀndÄ nÀrvaro, sÄ jag fortsatte prata.
  (null)

Jag har börjat baka, pyssla lite igen, det mĂ„ste vara ett tecken pĂ„ att det gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. Dom smĂ„ stunder av att göra annat, gör att jag lĂ€mnar mitt nuvarande arbete S o R G pĂ„ rast en stund. 

(null)

(null)

(null)

(null)




 
* NÀr man bara tÀnker för mycket.
  Man övertĂ€nker verkligen allt.
  Tillslut orkar man inte lĂ€ngre.
  Man orkar inte fundera sĂ„ mycket om det Ă€r bra, eller om det Ă€r dĂ„ligt.
  Kan man inte bara fĂ„ leva utan att kĂ€nna sĂ„ jĂ€vla mycket hela tiden.
 
#levvĂ€l ❀
 
 
 
 
 
 
 


2