Sova, när ......

ska jag få sova en hel natt? 
Kanske aldrig mer, vad vet jag. 
Hur går jag vidare, hur ska livet kunna finna lycka igen. På ytan känns livet okej, det rullar på men inuti. 
Boom, crash, poff, det är så trasigt, krossat och fullt med smärta. 
Det är den där medicinbollen som behöver minskas, om jag kunde få ha en tennisboll några dagar för att återhämta mig, men jag vet fasen inte hur jag ska göra för att få till ett lån av en liten tennisboll. 
Sorgen, längtan och den stora saknaden är så grym. 
21 veckor sedan du lämnade jorden och blev den finaste ängeln 💔 
(null)

Jag måste jobba, måste göra rätt för mig, nu är det väl dags Lindha. 
Sätter jag denna press på mig själv?
Ja, så är det nog. 
Varför ska jag alltid visa mig "perfekt" 
Snart återbesök hos läkaren, ska fasaden klistras på och varje dag när jag ska jobba bli ett misslyckande, jag känner inom mig att jag I N t E är redo än, jag behöver mer tid.
Nä, det är dags att jag finner mig själv igen, hittar tillbaka och får de flesta bitarna på plats i hjärtat igen. 
Det måste få ta den tid det tar och jag måste tillåta mig att släppa mina krav på mig själv. 
Jag har svårt att bestämma något, svårt att få till möten som inte är "tvingade" dom löser jag. 
Livet är lättare att hantera när Nova är här. Hon får mig att leva här och nu, finns inte utrymme till annat. 
Tanken att detta skulle vara Hampus roll dyker upp hela tiden, dom två tillsammans var ljuvligt att se ❤️ 
Nu ska jag försöka sova, om några timmar ska jag hjälpa min brorsdotter att flytta. 
Senare på kvällen väntar party med maskerad. 
Lev väl ❤️