Söndag....

en lĂ„ng dag med Ă„ngest, tungt att andas. 
TĂ€nk om jag för en sekund eller tvĂ„ kunde fĂ„ slippa att mĂ„ dĂ„ligt. 
(null)

Jag tycker att min smĂ€rta, min sorg blir djupare, den drar mig lĂ€ngre ner i den djupa brunn dĂ€r jag varit mĂ„nga gĂ„nger under mina 47 Ă„r. Jag har lyckats klĂ€ttra upp mĂ„nga gĂ„nger, man blir sĂ„ lycklig nĂ€r man ser ljuset pĂ„ vĂ€g upp, tillslut kan man titta över kanten och dĂ„ hoppas man att aldrig behöva falla ner igen. 
Nu Ă€r jag dĂ€r pĂ„ botten igen, det Ă€r kallt, fuktig, mörkt, vĂ€ldigt mörkt och otĂ€ckt. 
HjÀrtat har gÄtt i tusen bitar, nu ska bitarna komma pÄ plats, helt fullt kommer det aldrig bli, den största biten fattas mig.
(null)

Jag behöver komma igÄng att arbeta, men jag behöver börja om, göra nÄgot annat.
Hoppas att min arbetsgivare Jönköpings kommun kan hjĂ€lpa mig att hitta nĂ„got nytt arbete och inser att jag Ă€r en tillgĂ„ng efter 30 Ă„rs arbetslivserfarenhet. 

Jag var pĂ„ Lisa Nilsson i fredags, det blev en kvĂ€ll med mycket kĂ€nslor, i 20 Ă„rs Ă„lder betydde texterna nĂ„got helt annat. 
Nu relaterade jag texterna till min sorg, till min son, till allt som hĂ€nder i nuet. 
Ibland kĂ€nns det som jag tar pĂ„ mig ett skal, det gör jag för att skydda mig sjĂ€lv antar jag. 
Det kĂ€nns fortfarande som allt som hĂ€nt, inte hĂ€nt. Jag vill inte att det ska ha hĂ€nt. Alla dessa bilder som dyker upp hela tiden, det tar aldrig slut. 
Hur fasen kommer mitt liv bli utan mitt barn, hur ska jag hitta tillbaka, hur ska jag kunna bli hel igen? 
Det Ă€r vĂ€l bara att börja klĂ€ttra UPp ur den förbannade brunnen igen!
Ett steg i taget och hoppas pĂ„ att solens stĂ„lar vĂ€ntar pĂ„ mig nĂ€r jag Ă€r dĂ€r. 
Lev vĂ€l ❀

Inte skrivit...

sen i mÄndags, har jag inget kvar att skriva, inga frÄgor, ingen sorg
I N G e T ?
 
 
JodÄ, det finns massor av frÄgor, sorg, men jag vet inte hur jag ska hantera min sorg?
Fick en frÄga i början pÄ veckan.
Hur Ă€r det? Jag mĂ„r skit. 
Svaret: Fortfarande???  
Kunde nĂ€stan slagit ner personen ifrĂ„ga, men jag förstĂ„r att man inte förstĂ„r vad jag gĂ„r igenom.
Detta Ă€r en livslĂ„ng plĂ„ga, inget som gĂ„r över.
Jag kommer bli bÀttre pÄ att inte vara sÄ förtvivlat ledsen, men tills jag kommer pÄ hur jag ska göra detta sÄ kommer mitt liv vara skit.
SORRY!
 
Skulle fixa till pÄ Hampus grav idag, med det fina hjÀrtat Thomas fixat.
 
 
Det blev inte alls vad jag tĂ€nkt mig, sĂ„ allt Ă„kte bort. Jag Ă€r inte sĂ„ mycket för plĂ„tter och det blev plĂ„ttrig delux. 
FÄr hitta pÄ nÄgot annat att smycka med, eller sÄ Àr graven naturell, för det kommer nya "saker" hela tiden frÄn mÀnniskor som Àlskar Hampus.
Vem Ă€r jag som har rĂ€tt att ta bort sakerna som ligger dĂ€r, som nĂ„gon annan lĂ€mnat till hans minne. Det kliar i fngrarna, jag vill ha det stilrent. 
Jag tror Hampus skrattar Ă„t mig nu.
Det smĂ€rtar att han finns i mitt hjĂ€rta, men jag kan inte hĂ„lla Hampus i min famn. 
"Tiden lÀker alla sÄr" Det Àr inte sant alls!
Sorgen efter Hampus Àr konstant, kanske kommer den bli mindre med tiden, kanske kommer jag kunna skratta för att nÄgot Àr kul och inte för att jag förvÀntas skratta.
Det kommer alltid finnas situationer nÀr sorgen blossar mer eller mindre, i veckan fixade jag i trÀdgÄrden (lycklig att jag gjorde det jag bestÀmt att göra, det har inte hÀnt pÄ flera mÄnader sÄ det i sig ett steg i rÀtt riktining)
plötsligt forsar tĂ„rarna medans jag rensar rabatten. MĂ„nga frĂ„gor och mĂ„nga bilder passerar i tankehjĂ€rnan. Jag ser hela tiden nĂ€r jag ska gĂ„ in i bĂ„rhuset dagen efter Hampus gick bort, att se han ligga dĂ€r död! 
Det Àr inte döden som skrÀmmer, för Hampus var fin.
Det Àr den stora saknande av att inte fÄ vara del av hans liv lÀngre, att inte fÄ snapchat, sms, samtal och alla han kÀrlek Hampus gav mig.
Thomas sÀger alltid att Hampus och jag hade en speciell relation, Hampus var alltid nÀrvarande med dig, jag som alltid trott att alla har det sÄ, kanske inte? Hade vi nÄgot som inte andra hade?
Klart vi hade, det var ju han och jag.
 
Detta var det vĂ€rsta jag visste nĂ€r han körde cross och Ă€ndĂ„ fick han lĂ„na pengar av mig och köpa detta "dödsmonster"
Jag hatade detta, Hampus Ă€lskade sina kickar, önskar att denna kick inte skulle ta hans liv. 
Nu Ă€r det bara jag.  
Lyssnade pÄ en podd, man kan dö av brustet hjÀrta....
Jag tror jag skulle kunna dö av brusten hjÀrta!
Det Ă€r en akut hjĂ€rtreaktion, psykologisk stress och pĂ„ latin "takotsubo kardimyopati" 
Hade jag inte haft Nova, sĂ€ger Thomas dĂ„ hade du nog gĂ„tt under, jag kĂ€nner sĂ„ ocksĂ„. 
Jag har sÄ mÄnga runt mig som jag Àlskar och ni Àlskar mig men, jag kÀnner mig tom, ensam och rÀdd.
Jag har inte det som betyder mest, den som satt mest spĂ„r i mig, den som lĂ€mnat mig i oĂ€ndlig sorg och saknad. 
Hur ska jag bli hel?
Ta var pÄ varandra och lev vÀl dÀr ute.
#KÄRLEK 
 
 
 
 


2

MĂ„ndag...

lĂ€mnar lill hjĂ€rtat pĂ„ förskolan, det Ă€r inte hon som har svĂ„rt att lĂ€mna, det Ă€r jag. 
Åker dĂ€rifrĂ„n med lite ledsamhet i sjĂ€len, jag Ă€lskar nĂ€r hon finns hos oss hĂ€r hemma, Ă€ven om smĂ„barnstiden Ă€r förbi.  
NÀÀÀÀÀ, nĂ€r Nova Ă€r hos oss, sĂ€tts allt annat ur spel, farmor blir "skogstokig" pĂ„ farfar som fattar nada, han Ă€r kvar i sin "comfort zon" 
Vi Ă€r inte pĂ„ samma plan, men Nova Ă€r glad, mĂ„r vĂ€l och pratar som en politiker... 
KĂ€rlek ❀ trots sprĂ„kmĂ€ssigt missförstĂ„nd frĂ„n farfar 😂
(null)

Jag Äker frÄn förskolan, tÀnker vad ska jag göra nu?
Bilen tar mig ner till VĂ€ttern, sĂ€tter mig vid stenröset intill hamnen, jag kan kĂ€nna vattnet mot min hud, sĂ„ nĂ€ra sitter jag. 
Jag sitter hÀr- utmattad och ledsen och vilar mig pÄ en sten intill VÀtterns strand.
Hade jag varit vid GrötĂ„n, hade havets saltvatten nuddat mina lĂ€ppar. 
Syns det pÄ mig att jag förlorat mitt barn?
Man, jag inbillar mig att det syns. 
Folk undviker en och gÄr förbi för dÀr sitter en kvinna som förlorat sitt son.
Ser mĂ€nniskor, tĂ€nker kan dom se mig, kan dom se att hon dĂ€r... Hon har sorg, nĂ€stan som pesten, bĂ€st vi hĂ„ller oss dĂ€rifrĂ„n. 
Ibland kĂ€nns det som det djupa blĂ„ Ă€r fridfullt, hĂ€r kan jag fĂ„ ro. 
Jag tror att sorg kan göra att mĂ€nniskor försvinner, man vĂ„gar inte möta det svĂ„ra som nĂ„gon annan upplever. 
(null)

Lustig sak som hĂ€nt sen Nova kom i lördags Ă€r att hon sagt flera gĂ„nger... 
DĂ€r Ă€r pappa, pappa hĂ€mtar mig, sĂ„ obehagligt. 
För mig Ă€r det att hon ser nĂ„got vi andra inte ser, för hon ler. Pappa, dĂ€r pappa.. sen ett stort leende ❀

(null)

Tack Thomas, att du finns för mig trots att jag blir "crazy" 
Du har gjort stommen till Hampes ❀ imon vill jag fixa till din plats! 
Älskar dig ❀