Inte skrivit...

sen i måndags, har jag inget kvar att skriva, inga frågor, ingen sorg
I N G e T ?
 
 
Jodå, det finns massor av frågor, sorg, men jag vet inte hur jag ska hantera min sorg?
Fick en fråga i början på veckan.
Hur är det? Jag mår skit. 
Svaret: Fortfarande???  
Kunde nästan slagit ner personen ifråga, men jag förstår att man inte förstår vad jag går igenom.
Detta är en livslång plåga, inget som går över.
Jag kommer bli bättre på att inte vara så förtvivlat ledsen, men tills jag kommer på hur jag ska göra detta så kommer mitt liv vara skit.
SORRY!
 
Skulle fixa till på Hampus grav idag, med det fina hjärtat Thomas fixat.
 
 
Det blev inte alls vad jag tänkt mig, så allt åkte bort. Jag är inte så mycket för plåtter och det blev plåttrig delux. 
Får hitta på något annat att smycka med, eller så är graven naturell, för det kommer nya "saker" hela tiden från människor som älskar Hampus.
Vem är jag som har rätt att ta bort sakerna som ligger där, som någon annan lämnat till hans minne. Det kliar i fngrarna, jag vill ha det stilrent. 
Jag tror Hampus skrattar åt mig nu.
Det smärtar att han finns i mitt hjärta, men jag kan inte hålla Hampus i min famn. 
"Tiden läker alla sår" Det är inte sant alls!
Sorgen efter Hampus är konstant, kanske kommer den bli mindre med tiden, kanske kommer jag kunna skratta för att något är kul och inte för att jag förväntas skratta.
Det kommer alltid finnas situationer när sorgen blossar mer eller mindre, i veckan fixade jag i trädgården (lycklig att jag gjorde det jag bestämt att göra, det har inte hänt på flera månader så det i sig ett steg i rätt riktining)
plötsligt forsar tårarna medans jag rensar rabatten. Många frågor och många bilder passerar i tankehjärnan. Jag ser hela tiden när jag ska gå in i bårhuset dagen efter Hampus gick bort, att se han ligga där död! 
Det är inte döden som skrämmer, för Hampus var fin.
Det är den stora saknande av att inte få vara del av hans liv längre, att inte få snapchat, sms, samtal och alla han kärlek Hampus gav mig.
Thomas säger alltid att Hampus och jag hade en speciell relation, Hampus var alltid närvarande med dig, jag som alltid trott att alla har det så, kanske inte? Hade vi något som inte andra hade?
Klart vi hade, det var ju han och jag.
 
Detta var det värsta jag visste när han körde cross och ändå fick han låna pengar av mig och köpa detta "dödsmonster"
Jag hatade detta, Hampus älskade sina kickar, önskar att denna kick inte skulle ta hans liv. 
Nu är det bara jag.  
Lyssnade på en podd, man kan dö av brustet hjärta....
Jag tror jag skulle kunna dö av brusten hjärta!
Det är en akut hjärtreaktion, psykologisk stress och på latin "takotsubo kardimyopati" 
Hade jag inte haft Nova, säger Thomas då hade du nog gått under, jag känner så också. 
Jag har så många runt mig som jag älskar och ni älskar mig men, jag känner mig tom, ensam och rädd.
Jag har inte det som betyder mest, den som satt mest spår i mig, den som lämnat mig i oändlig sorg och saknad. 
Hur ska jag bli hel?
Ta var på varandra och lev väl där ute.
#KÄRLEK 
 
 
 
 


2
Anonym

Hade du nära kontakt med Nova även tidigare?

Svar: Varit stor del av Novas liv sen hon var i magen ❤️
Lindha

Sandra

Jag kan inte förstår vad du gå igenom för jag har inte varit i varit i den situationen själv. Men jag har gått igenom andra svåra, tuffa saker i livet och vet att dom som inte själva varit med om det kan inte förstår riktigt.
Man bli sårad och ledsen när folk säger saker. Som om att det bara är att ”rycka upp sig” efter en tuff grej!
Såren läks inte så snabbt, ibland inte alls. Allt har sin tid 🍂🍁🌹
Jag kan i alla fall förstår att du har det jättetufft och vill skicka kärlek och varmar kramar till dig.
Ta hand om dig väl. Nova behöver dig. 💕
Kärlek och kram ❤️
Sandra

Svar: Tack ❤️
Lindha