Måndag och livet....

rullar vidare, inte som det gjort innan. 

Hampus är begravd och det värker i kropp och själ.

(null)


Nu ska jag gå vidare med mitt liv, trots sorgen. 

Efter urnsättning i fredags och lite häng med släkten, så rann all energi ur mig. 

Jag la mig under filten och somnade som en stock i soffan. 

Vaknar från och till under natten, obehags känslan som finns i kroppen är påtaglig. Nästan någon slags overklig upplevelse, jag sover men känner mig vaken. 

Jag drömmer om Hampus, det är så verkligt. 

Han berättar att han har det bra, han längtar hem, men förstår att det inte går, jag vaknar av att jag gråter. 

Tittar på klockan och tänker att jag ska åka och träna. 

Känner mig utvilad i huvudet, det var längesedan. 

Försöker lyfta på huvudet men det går inte, ligger som förlamad och jag kan inte röra mig. 

Jag får panik, ska jag väcka Thomas... Ligger och tittar upp i taket, taket snurrar, jag tänker vad fasen händer? 

Jag låter den värsta ångestattacken jag någonsin haft löpa ut, den drar och sliter både psykiskt och fysiskt, trycket över bröstet är tufft, jag får svårt att andas. 

Önskar jag kunde knäppa med fingrarna så allt försvinner, testar det funkar inte. 

Precis som jag trodde ett fingerknäpp skulle ta bort ångesten, nä det trodde jag inte men min önskan var så. 

Efter en stund släpper det, jag kan andas, reser mig upp och känner mig helt utmattad. 

Vad hände med den energi jag hade för en stund sen, jag var utvilad?!

Livet rullar V I D a R E med eller utan ångest. 

Jag kommer fixa detta men det kommer ta tid, det kommer blir jobbigt, det kommer vara prövningar för oss alla som gått igenom detta helvete. Mina prövningar kommer nog vara värst,

ni får står ut med mig ❤️