Måndag...

lämnar lill hjärtat på förskolan, det är inte hon som har svårt att lämna, det är jag. 
Åker därifrån med lite ledsamhet i själen, jag älskar när hon finns hos oss här hemma, även om småbarnstiden är förbi.  
Näääää, när Nova är hos oss, sätts allt annat ur spel, farmor blir "skogstokig" på farfar som fattar nada, han är kvar i sin "comfort zon" 
Vi är inte på samma plan, men Nova är glad, mår väl och pratar som en politiker... 
Kärlek ❤️ trots språkmässigt missförstånd från farfar 😂
(null)

Jag åker från förskolan, tänker vad ska jag göra nu?
Bilen tar mig ner till Vättern, sätter mig vid stenröset intill hamnen, jag kan känna vattnet mot min hud, så nära sitter jag. 
Jag sitter här- utmattad och ledsen och vilar mig på en sten intill Vätterns strand.
Hade jag varit vid Grötån, hade havets saltvatten nuddat mina läppar. 
Syns det på mig att jag förlorat mitt barn?
Man, jag inbillar mig att det syns. 
Folk undviker en och går förbi för där sitter en kvinna som förlorat sitt son.
Ser människor, tänker kan dom se mig, kan dom se att hon där... Hon har sorg, nästan som pesten, bäst vi håller oss därifrån. 
Ibland känns det som det djupa blå är fridfullt, här kan jag få ro. 
Jag tror att sorg kan göra att människor försvinner, man vågar inte möta det svåra som någon annan upplever. 
(null)

Lustig sak som hänt sen Nova kom i lördags är att hon sagt flera gånger... 
Där är pappa, pappa hämtar mig, så obehagligt. 
För mig är det att hon ser något vi andra inte ser, för hon ler. Pappa, där pappa.. sen ett stort leende ❤️

(null)

Tack Thomas, att du finns för mig trots att jag blir "crazy" 
Du har gjort stommen till Hampes ❤️ imon vill jag fixa till din plats! 
Älskar dig ❤️