Några dagar kvar....

sen ska vi urnsätta dig, hur fasen ska jag kunna göra detta? 
Din urna är blå, din pappa ville att även detta skulle vara i en färg som betydde något för dig.
Idag tog jag och Shakira en sväng förbi din sten, det var minnessaker och blommor på din plats.
Jag bryter ihop och gråter, tårarna forsar och jag har den där jävla bollen med mig, är den stor? Ja den är stor, den tär och äter på min kropp och själ.
 
Jag är så tom, ledsen, yr, undrar vad det är som händer med mitt huvud?  
Enligt psykologen är det som det ska vara, vid krisreaktion, jaha men då blir jag ju "frisk" sen? 
Nä, jag skulle inte tro det, jag hade ett liv före Hampus död det var innehållsrikt, kul och jag hade framtidsutsikter, nu efter Hampus död så försöker jag överleva. 
Tänker på min man, han upplever en Lindha han aldrig träffat på, en ofattbar ledsen, förtvivlad, orkeslös, skiter i allt fru. Jag var inte sån, men nu är jag det... Kommer det försvinna, det är så många frågor men inga svar.
 
NU BERÄTTAR JAG NÅGOT SOM INTE MÅNGA VET, DÖM MIG INTE, FÖR ATT JAG INTE BERÄTTADE!
 
Ett par veckor innan Hampus gick bort berättade jag en hemlighet för honom, det är inte många som vet om detta. Hampus hade en halvsyster som jag födde i vecka 24 (missfall vill jag poängtera!!) det var före Hampus och hans pappas tid.
Jag gav aldrig henne någon gravplats, utan jag lät dom på sjukhuset bestämma, varför? Inte en aning men där och då kändes det som rätt beslut. Förlåt att jag inte berättat det innan. Det var en liten tjej, hon döptes till Emilie ❤️

Jag frågar mig varför jag berättade det för Hampus? 
Hampus tog det med ro, vad det med pappa? Nä, berättar jag det var före han kom in i mitt liv. 
Då säger Hampus, jag vet ju att du och pappa försökte få ett syskon till mig, men det lyckades aldrig, du har gått igenom mycket mamma. 
Hampus hade sån empati för alla ❤️
Varför var jag hos min farmor och farfar på deras gravplats under hela våren, jag har inte varit där på 25 år.
Pratade med dom och bad dom ta hand om det som komma skall. 
Jag blir inte klok på mig själv.
 
Hoppas jag överlever urnsättningen och kan gå vidare tillsammans med sorgen.