Söndag....

/ Permalink / 0
en lång dag med ångest, tungt att andas. 
Tänk om jag för en sekund eller två kunde få slippa att må dåligt. 
(null)

Jag tycker att min smärta, min sorg blir djupare, den drar mig längre ner i den djupa brunn där jag varit många gånger under mina 47 år. Jag har lyckats klättra upp många gånger, man blir så lycklig när man ser ljuset på väg upp, tillslut kan man titta över kanten och då hoppas man att aldrig behöva falla ner igen. 
Nu är jag där på botten igen, det är kallt, fuktig, mörkt, väldigt mörkt och otäckt. 
Hjärtat har gått i tusen bitar, nu ska bitarna komma på plats, helt fullt kommer det aldrig bli, den största biten fattas mig.
(null)

Jag behöver komma igång att arbeta, men jag behöver börja om, göra något annat.
Hoppas att min arbetsgivare Jönköpings kommun kan hjälpa mig att hitta något nytt arbete och inser att jag är en tillgång efter 30 års arbetslivserfarenhet. 

Jag var på Lisa Nilsson i fredags, det blev en kväll med mycket känslor, i 20 års ålder betydde texterna något helt annat. 
Nu relaterade jag texterna till min sorg, till min son, till allt som händer i nuet. 
Ibland känns det som jag tar på mig ett skal, det gör jag för att skydda mig själv antar jag. 
Det känns fortfarande som allt som hänt, inte hänt. Jag vill inte att det ska ha hänt. Alla dessa bilder som dyker upp hela tiden, det tar aldrig slut. 
Hur fasen kommer mitt liv bli utan mitt barn, hur ska jag hitta tillbaka, hur ska jag kunna bli hel igen? 
Det är väl bara att börja klättra UPp ur den förbannade brunnen igen!
Ett steg i taget och hoppas på att solens stålar väntar på mig när jag är där. 
Lev väl ❤️
Till top