Vilken dag...

det varit, en förlamande känsla i kroppen. 
Vaknar och vet att idag kommer bli en jobbig dag, alla dagar sen Hampus död, (att jag kan skriva död) har varit fyllda med S O r G
Den tunga medicinbollen är stor, gigantisk. Funderar på att skita i att gå, varför ska jag behöva begrava mitt barn, denna olust känsla gör att jag reagerar ilsket, känner inte ingen mig själv. 
Klockan är 10:45 vi behöver nog åka, tar slappis och går ut. 
Hampus lilla slappis har legat bredvid mig inatt, som så många gånger när Hampus var liten, denna sönder tuggande hund. 
Börjar gråta i bilen, säger till Thomas jag vill inte åka dit. 
Möts av familj och släkt. 
Älskade Nova är där, hon tittar på slappis och säger, han är blå 💙 
Jag bär Nova bort till kapellet där vi ska ha en kort ceremoni för Hampus. 
Prästen hade fått ihop så fint tal om Hampus och Nova ❤️ 
(null)

Magnus tar urnan i sin famn, bär den ner till graven. Vi gråter och är tagna över det fruktansvärda vi måste ta oss igenom. 
Jag tar urnan efter halva vägen, jag gråter och kramar den hårt. 
Framme vid graven håller vi båda i urnan och sänker ner vårt barn 💔 
Vila i frid älskade barn. 
(null)


#1 - - Anonym:

Vilken tuff dag för dig ❤️
Sänder varma kramar till dig. ❤️
Vila i frid Hampus 🕯🌹
Kram Sandra

Svar: Kram ❤️
Lindha