Fick en fin.....

/ Permalink / 1
vers av Nina idag, den kändes i kropp och själ. 

*Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. 
I ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå. 
Hon vet inte att jag är där för att få henne att förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta. 
Jag vakar över min starka mamma, som alltid bär mig i sitt hjärta. 
Hon bär på ett leende, ett leende som hon tror hon döljer. 
Genom himlens port ser jag tårarna som följer. 
Min mamma försöker hantera döden för att hålla mig kvar, men alla som känner henne vet att det är den enda möjligheten hon har. 
När jag vakar över min starka mamma... genom himlens öppna dörr, försöker jag förklara att änglarna vakar över mig nu som hon gjorde förr.
Jag vet att det inte hjälper eller lättar bördorna hon bär, har du möjlighet, gör ett besök.... och visa att du håller henne kär. 
Vad hon än säger, hur hon än mår. 
Min S T a R K A mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår*
(null)
Så tacksam för alla bilder man har kvar i sociala medier 🙏🏻 
Ibland verkar det som mina vänner känner på sig att idag är en värre skitdag än andra. 
Erna som svänger förbi med korg full med godsaker, pratstunden som gör att man just där och då mår bättre, känslan att få må bra en liten stund är guld värt! 
Ett sms, en kram och lite samtal utanför affären gör att man fixar dagen lite lättare. Tack Maria ❤️ 
Lotta som svänger förbi med en påse omtanke ❤️ 
Hade gärna kramat om dig, synd att jag var ute på vift. 
Ida som finns 24/7 ❤️ 
Jag är tacksam för er alla som finns där för mig, ingen glömd ❤️ 🙏🏻
(null)

Dom här två gör att jag orkar vidare ❤️Thomas som själv har sorg, han har inte bara sin sorg utan får stå ut med mig. 
Känner själv att jag är förändrad, jag är inte samma Lindha men hur ska kan jag någonsin bli det? 
En stor del av mig, en stor bit av mitt hjärta är borta.
Denna stora tomhet, kommer över mig överallt nu förtiden, tårarna har inget stopp. 
Jag har fått lustig känsla i huvudet, något jag aldrig upplevt innan, det är tur jag går till psykolog. 
Annars hade jag nog trott jag var påväg att bli tokig, allt är normalt på en akut stressreaktion, tex sorg. 
Kropp och själ reagerar precis som den ska enligt sorgsnurran. 
Min jobbigaste tanke som snurrar är, snart är det urnsättning, då är det slut, då grävs urnan ner, hur fan ska jag fixa att det är slut? 
Har ju haft något att "hålla" fast vid innan, nu då? 
Är det då mitt stora sorgearbete börjar? 
Är det då mitt "nya" liv som mamma till dött barn börjar, när han är i jorden. 
Hampus lämnade kroppen innan det smällde, det är jag helt säker på, men det är ju kroppen man ser och säger farväl till. 
Det är tungt att andas, den stora tunga medicinboll som slungas runt i kroppen gör att man blir matt, man orkar fixa livet, men det blir på sparlåga, det går i slowmotion. 
Nu är Nova hos oss, hon hjälper mig i min sorg ❤️ med henne måste jag vara närvarande till 110% och det känns skönt att fokusera på annat.
Sorgen finns där alltid, men jag andas lättare när hon är med mig. 
Tur jag bloggar nu, annars hade jag somnat, hon sussar så gott bredvid mig. Det bästa som finns att läsa saga och få somna bredvid mitt älskade barnbarn ❤️
(null)

Lev väl därute ❤️




#1 - - Anonym:

❤️❤️❤️

Svar: ❤️
Lindha

Till top