Jobbig natt...

och lika jobbig dag! Så många intryck, känslor sen sist jag skrev. 
Fixade spinningpasset i måndags kväll.
Dusch och pyjamasbyxor och myströja på, tänkte ta mig ett glas vin, när jag fick ett sms av Magnus. Stenen är på plats! 
(null)

Mitt hjärta börja slå, jag blir orolig, visar Thomas som skulle lägga golv, inget golv blir lagt. 
Slänger oss i bilen, jag måste dit, jag måste få se stenen.
Ett gäng HFF spelar i Hampes ålder har träning, tycker livet är orättvist på alla plan. Önskade att det var i kronologisk ordning man ska lämna livet. 
Varför ska dom bästa gå först? 
Finns det någon mening med allt, det sa alltid Hampus, allt som händer sker av en anledning. 
Jag tror han visste något som ligger utanför min vetskap. 
Annars skulle allt som jag och vi alla andra går igenom, inte ske. 
Hampus ville aldrig såra oss, han älskade oss alla ❤️
Väl vid sten väntar Magnus och en vän till han, dom var ute med hundarna. 
Dom gick förbi, för Magnus skulle visa var han skulle ligga. 
Jag ser stenen, hjärtat slår, jag känner mig yr och väldigt illamående. 
Jag gråter, nästan skriker ut min smärta, Magnus håller om mig och jag skakar och mår så jävla dåligt! 
Tisdag morgon, psykologbesök. 
Sitter i väntrummet, där är det äldre människor som ska söka hjälp för sina åkommor. 
Undra hur och varför jag tänker som jag gör, tycker att dom kunde lämnat livet före Hampus. 
Det borde vara så, när man är gammal då dör man. 
45 minuter med psykologen rusar iväg, hon ställer en fråga sen bara bubblar det ur mig. 
Hon säger att du har en fördel i detta, du tänker positiv fast du går igenom det värsta en människa kan uppleva. 
Så känner jag, det värsta har hänt MiG! 
Jag behöver inte vara rädd längre, inte orolig. Utan leva livet, så gott det går. Jag har vissa idéer som funnits hos mig, har jag knappt vågat tänka tanken. 
Jag kommer göra detta, när vet man inte, men jag är inte rädd längre. 
Psykologens sista mening va: 
Nu får du leva, tills du får träffa Hampus igen ❤️ 
Hämtar Nova på förskolan, det är kärlek i hennes kramar, jag blir varm i hela kroppen. 
Vi tar en promenad till Huskvarna kyrkogård. 
Mellis på pappas plats. Hampe är inte där en men han är med oss ändå så en liten filt och mys tillsammans ❤️ 
Hon pratar och berättar, pappas sten. 
Pappa i himmeln, tar i mitt "det löser sig" halsband, pappas hjärta. 
När vi sitter där dyker det upp en del av Hampes kompisar, dom har många frågor, jag försöker besvara det jag kan. 
En av killarna berättar att det varit rätt lugnt ett tag, tänker på Hampe varje dag men det har varit lättare. Tills för någon vecka sen, nu mår man skit igen, jag saknar min vän. Varför? 
Då berättar en av de andra hur han känner. Jag känner så med er alla som ska behöva gå igenom denna smärta. 
Jag finns för er och hoppas att ni känner att vår dörr står öppen för er alla ❤️ 
Att ni alla finns gör mitt sorgearbete lättare. 
(null)

Nova och jag hänger fram till kvällen, åker upp med lilla ❤️ 
Svänger förbi min bror med familj, ville krama om dom ❤️ 
Natten har varit sömnlös, tankarna snurrar runt.
Idag har varit en blääää dag, en dag med mycket tankar. 
Lev livet ❤️

#1 - - Anonym:

Kram ❤️

Svar: ❤️
Lindha

#2 - - Anonym:

Det du/ni går igenom nu och det som har hänt är så fruktansvärt. Ingen skall behöva drabbas av något sådant.
Blir nedstämd och finner inga ord.
Har en son född samma år som er Hampus...

Jag känner verkligen med er och sänder dig/er en varm kram❤️.

Svar: Tack 💙
Lindha