Jul, jul...

Allmänt / Permalink / 0

strålande jul, idag när jag öppnar en garderob på jobbet hos en av medborgarna, så hugger det till i magen. 

Där hänger Hampus julstrumpa, han hade två och en julafton för många år sedan när jag jobbade tyckte han att en av medborgarna skulle få den av honom. 

(null)


Han ville att denne också skulle få träffa tomten och få paket i strumpan. 

Tårarna trillar och livet känns orättvist, jag vill också fira jul med mitt barn.

I söndags firade vi Hampes kusin på hans födelsedag, när vi är på väg dit öppnar min mor dörren, dom bor på samma gata. 

Hon pratar med Nova precis som alla andra ❤️ 

Sen säger, jag måste berätta något. 

Jag som har katastroftänk har ju redan hunnit tänka det värsta. 

Sen säger hon, 

Hampus var hemma igår, det hugger till i bröstet och i ett par microsekunder hinner jag tänka, va? 

Har han kommit hem, min känsla blev så varm och så verklig, men varför kom han inte och hälsade på mig. 

Sen inser man att hjärnan spelar mig ett spratt eller att jag vill det så mycket så orden blir så verkliga. 

Det kändes som jag stod och hoppade på gatan samtidigt som jag upprepande säger till min mamma, varför säger du så, jag trodde han kommit hem. 

Hon berättar vad dom varit med om, så jag han var nog hemma fast inte fysiskt närvarande. 

Om jag bara kunde få en sista jul tillsammans så jag på riktigt kunde få krama om honom i livet, inte behöva krama mitt barn en sista gång när han ligger i kistan vi valt. 

Jag vill också fira J u L med mitt barn. 

Var rädda om varandra, ge en kram, ett leende för stunden som är nu kommer aldrig mer igen! 


#levväl ❤️

Till top