Maj 2018....

Allmänt / Permalink / 1

det är inte sålänge sedan du var här, säger optikern. 

Nä, det är ju inte länge. 

Direkt börjar mina tankar, kommer ihåg precis hur vädret var, soligt och varmt. 

Pratade med Therese i telefon, hon undrade hur jag mådde och hur vårdförloppet gick. 

Jag skulle in på Specsevers och kolla min syn. 

Jag var under standardiserat vårdförlopp, jag hade troligen tjocktarmscancer, men ni som läst mina tidigare inlägg vet att alla tecken, prover som visar fel, var som bortblåsta när den sista stora undersökning gjordes, samma vecka som jag fick krama om han en sista gång i det hemska kapell som jag får rysningar av bara jag ser det på håll.  

(null)

Ser min fina son i sin nystrukna skjorta, händerna knäppta, hans halsband som jag idag ångrar att det följde med. Nova hade säkert viljat ha den länken när hon blir äldre. 

Det är så mycket som jag gjorde då, när livet var i katastrof som jag önskade att jag gjort annorlunda. 

Just där och då kändes det rätt, kanske att jag får acceptera de val jag gjorde då och förlika mig vid tankarna. 

Tillbaka med tankarna hos optikern, jag tittar, svarar och ser mer eller mindre sämre än förra gången, det som inte är så längesedan. 

Det har idag gått 18 månader sedan jag kramade om min son på riktigt, eller rättare sagt, som jag fick min kram besvarad. 

Han är så saknad, jag pratar med han varje dag, oftast gråter jag under tiden och blir förtvivlad över det jag måste ta mig igenom. 

Det kommer vara en lång, lång resan troligen slutar den när jag får möta han ❤️ igen. 

Jag hoppas min resa slutar när jag är en gammal tant. 

Då hoppas jag han tar emot sin mor. 

Framtiden vet jag inget om, därför försöker jag att leva N U för denna stunden kommer aldrig mer igen. 

Jobbhelg för min del. 

Ha en härlig helg! 



#levväl ❤️

#1 - - Anonym:

Kram ❤️

Svar: Kram ❤️
Lindha

Till top