Fredag...

Allmänt, sorg / Permalink / 4
lyssnar på Hildas spellista hon gjort till Hampus begravning?! 
Bara att skriva begravning, hugger till i kropp och själ 💔
Lyssnar man på dom olika låtar, så inser man att det finns så många olika upplevelser Hampus upptäckt genom musiken. 
Jag, ja jag gråter över allt eller nästan till det mesta. 
Denna vecka har varit jobbig för mig, sådär som ingen kan förstå som inte varit med... 
Idag pratade jag med min mor ❤️ 
Hon skulle ju kunna få ett helt blogginlägg, denna kvinna som alltid finns för alla, hon är bäst ❤️
Om man vill att hon ska vara B Ä s T då gör man sig värdig! 
Mamma du vet vad jag sa idag, jag känner så....💔❤️💔
Mamma, jag skulle aldrig låta dig uppleva det jag gör, men ibland, ibland, ibland...... 
jag mår skit! 
Försöker förstå att det är okej att må skit, känner panik, kaos! 
(null)

Ni räddar mig i min panik, ni får mig att förstå att livet går vidare trots att mitt liv är i kaos. 
När jag ser ER två ler mot varandra, så ser jag Hampus ❤️ han älskade er så där mycket, sådär mycket,  så man kan vara precis som man är... 
Petter, ä du vaken Petter? 
Sen skällde ni på han lika mycket, men det var kärlek ❤️
Jag, vi mina bröder och jag hamnade ofta i sängen, vi väckte upp mor och far! 
Är ni hemma, hur har kvällen varit? 
Mår ni bra, ni fanns där?! 
Nu fanns, ni undrade, ni älskar oss ❤️
MED ELLER UTAN BRISTER ❤️
Alla är välkomna ❤️ 
Jag skulle kunna skriva en hel roman nu: 

Nu kommer detta handla om ett mess jag fick från Hampus barndomsväns mor,  jag var i Egypten och hans mor frågar om Fabbe får visa ett skolarbete där dom skulle hedra en person, han valde Hampus ❤️
Jag är stolt Fabian ❤️
Tack ❤️
Ditt brev till Hampus❤️💔❤️
Vägen var lång, vi sa det och vi trodde på det. Våra vägar möttes första dagen vi sågs men delade på sig i år. Du var min första vän så långt tillbaks att jag inte kan minnas när vi träffade varandra första gången. Vägen som vi alltid åkt på och vägen som jag själv åker på nästa varje dag blev den 9 juni ett stopp på, ett slut på våran väg som vi trodde skulle vara så lång.
Den 9 juni i år förlorade jag min barndomsvän Hampus Hill. Här sitter jag och Hampus (bild) glada som vi alltid var, med inte en tanke på framtiden och dess öde. Jag har fortfarande kvar bilder och minnen på våra första år tillsammans. Mot tonåren gick vi olika vägar men fanns alltid där för varandra. (bild)Hampus älskade att köra cross, det var hans grej. Enda sen vi var 10-11 år skulle den busiga hampus köra runt på vad vi trodde var vägar av evighet. När vi andra åkte moped åkte han cross betydligt mycket snabbare. Jag minns hur vi såg han köra och sa att en dag kommer något hända.
Den varma sommardagen satt jag hos min vän och pratade då vi hörde som vanligt crossljud svepa förbi uppe på gatan. Jag får strax efter ett samtal utav en kompis som darrar på rösten och är mycket orolig. Han berättar att det skett en motorcykelolycka precis vid oss längre upp på vägen. Inte trodde vi eller ville tro att det var någon av oss. En ambulans åkte i full fart upp för vägen och en stund senare åker den långsamt ner tillbaka men än hade vi inte kopplat till vad som skett.
Kort där efter får vi det bekräftat. Tiden stannar upp och det är för overkligt för att vara sant jag känner hur tom jag blir kroppen. Jag åker upp till platsen där jag möts av mina barndomsvänner, vänner, Hampus vänner, föräldrar och många fler. Vid stolpen mitt bland alla ljus och blommor ser jag en bild någon lagt där på mig och hampus (bild).
Hampus var min första vän, min första bästa vän. Vi gick åt olika håll men våra vägar möttes alltid. Kvällen innan träffade jag honom, glad som han alltid var kom han fram och frågade hur jag mådde. Dagen efter är han borta. Hampus var en kille fylld med energi och fullt med bus i sig. Han skulle ofta hitta på något dumt. Men med glimten i ögat menade han bara gott. Hampus var en person med många vänner, många olika vänner. Det var något som var väldigt tydligt på olyckplatsen och begravningen. Han var den hjälpsamma typen som man kunde ringa till när det var problem. En väldigt omtänksam och snäll människa. Hampus var den med dåligt tålamod och att fylla år i juli var ett stort problem särskilt innan vi skulle fylla 15 år. En dag kom han och körde bil utan körkort i vad som såg ut som en a-traktor men hade endast en sån där skylt där bak och var egentligen en helt vanlig bil. unga och dumma som vi var körde vi runt i natten. Men det var det han gillade, att köra och fixa med olika fordon. Det finns så mycket bus han gjort men aldrig med avsikt att skada någon.
Med Hampus motto "allt ordnar sig" och att det aldrig är någon fara lämnade han oss inte tomhänta. (bild Nova) det här är Nova, Hampus dotter som snart fyller 2 år. Hampus var ensambarn men lämnade hans föräldrar kvar med hans dotter. Jag vill idag hedra min kamrat Hampus och tacka han för alla fina minnen och hur han gjort avtryck i denna värld. Ta vara på era nära och kära för döden frågar inte efter åren. På dig hampus jag tänker på varje dag och vet att en dag kommer våra vägar att mötas igen.
❤️


#levväl❤️



#1 - - Anonym:

Så vackert skrivet❤️❤️

Svar: ❤️
Lindha

#2 - - Anonym:

Så vackert skrivet❤️❤️

Svar: ❤️
Lindha

#3 - - Fröken Erika:

Åh Fabbe! Så vackert. Ja, jag tänker alltid på dessa två grabbar tillsammans. Fabbe o Hampe, ler o Långholmen, Knoll o Tott. ❤️

Svar: ❤️
Lindha

#4 - - Fröken Erika:

Det blev lite fel. Ler och långhalm!

Svar: ❤️ Vackert och starkt skrivet!
Av Fabbe ⭐️
Lindha

Till top