Idag är det.....

den 9:e jag kommer alltid ha svårt för siffran 9 
Den står för värsta dagen i mitt liv, livet som där och då var solsken, musik, värme, vänner tills den där eftermiddagen kom för 7 månader sedan. 
Samtalet som ingen vill få, Hampus finns inte mer. 
Saknaden är E N O r M 💔 
(null)

Detta var din drog, din kvick fix, här fick du ut din energi, men det var denna drog som tog dig ifrån oss. 
Som vi tjatade på dig, var försiktigt, ha skydd på dig, kör inte på vägarna. Nädå, mamma jag tar det lugnt.
Vad jag saknar din röst, dina kramar, jag hela dig. 
En stor bit av mig själv är borta, jag har ett stort ärr i mitt hjärta 💔 det är brustet och blir aldrig helt mer. 
Det har varit 7 månader av chock, sorg, stress, ilska, frustration, illamående, tårar, yrsel, tankar och så håller det på. 
Hjulet snurrar och snurrar, hur jag än gör kan jag inte kliva av. 
Livet går vidare, för mig på ett helt annat vis än innan. 
Jag kämpar varje dag, tar ett steg i taget. 
På måndag ska jag börja arbeta 25% 
Det låter lite, men bara att ta sig upp ur sängen vissa dagar är ett heltidsjobb. 
Känslan av att inte kunna lyfta på ett finger, det går inte, hur ska jag ta mig upp. 
Stirrande i taket, kämpar jag för att få energi till kroppen, snälla kropp gå upp. 
Det är en förlamande känsla att inte kunna styra sin kropp, att den inte vill lyssna. 
Sorgen ta så mycket energi, jag känner mig tom, inget är speciellt kul. 

Hur ska jag ta mig tillbaka, var hittar man livsglädjen?
Nova ❤️ 
(null)

#levväl ❤️