Måndag...

Allmänt, sorg / Permalink / 0
och jag har arbetat några timmar, inte gjorde jag mycket nytta,  men att vara där var faktiskt ett jobb isäg. 
Jag har varit hemma lika länge en annan gång, men då var det mina diskbråck som utreddes. 
Att återgå den gången går inte jämföra, nu är kropp och själ på helspänn. Jag är orolig att brista när det inte är lämpligt att brista, därför blir det extra jobbigt för jag sätter på mig en mask, masken där ingen tillåts komma innanför. 
Inför mina kollegor finns ingen mask, dom vet att jag brister ibland och det är okej. 
Nä, masken är inför mina klienter som inte ska lastas med mitt bagage. 
Så idag hittade jag mina saker i en flyttlåda 🙈 
Välkommen tillbaka Lindha! 
(null)

Utrymmet på jobbet är inte dom bästa så jag förstår att jag varit nerpackad! 
I personalalmanackan stod det!
V Ä L k O M M E n tillbaka Lindha ❤️❤️❤️
Det känns att jag är tillbaka på rätt plats för tillfället, här kan jag vara precis som jag är och människorna runt omkring mig låter mig vara Lindha. 
På vägen hem åker jag förbi Hampus, plockade bort gamla ljus, tände upp nya. Går och slänger skräpet och känsla av overklighet infinner sig alltid där, just där blir det påtagligt, jag minns precis allt dom hänt sen den där lördagen. 
Ändå är det så svårt att förstå, svårt att ta in. Hur kunde detta hända? Varför skulle vi drabbas, varför skulle vi behöva sänka ner vårt barn?! 
När jag står där kommer en kvinna fram, hon säger hej, är det du som är Lindha? 
Ja, säger jag. 
Vi pratar en stund, hon berättar att hon följer min blogg och undrar om det gick bra att arbeta idag? 
Samtidigt som jag blev lite chockad (trodde väl att det va mina närmaste som läste här på bloggen) så kändes det skönt att Pia (tror jag du hette) tog sig tid för mig ❤️

(null)

Vi som bär sorg, vi vet att allting inte alltid ordnar sig.
Vi vet saker som vi inte vill veta, vi vet saker om tomrum, längtan och om mörker.
Ofta får man höra vad stark du är, men jag skulle heller vilja vara inte-stark och slippa sorgen.
När man inte behöver skyla sorgen utåt längre, äter den sig inåt i kroppen och där boar den in sig, den försvinner inte. 

Vi vet saker om tomrum, om längtan, om mörker. 


#levväl ❤️

Till top