Idag för...

19 år sedan var det lördag. 
Vi hade varit på stan, fikat tillsammans med Ted och Leif. 
Var inne i kiosken som fanns på östra Storgatan, köpte en lott och han bakom kassan frågade om det inte var dags snart? 
Jo, jag har gått över lite, ja, jag tänker du sprängs snart. 
När jag hörde det, med en keps bakofram, varför hade jag det? 
Var det modernt då? 
Jag minns liksom hela platsen.. 
På kvällen fick jag sprängande huvudvärk och sammandragningar. 
Ringer in till förlossningen, vi åker in. 
Jag hade fått havandeskapsförgiftning och efter som det var dags så fick jag stanna kvar och sättas igång på söndags morgonen. 
Sömnen den natten var orolig, en kvinna som födde barn skrek som en "stucken gris" 
Vad har jag gett mig in i? 
En popess sätts in och det börjar väl hända lite, med betoning på lite. 
Vi får lov att gå ut på området, går där och andas in, andas ut. 
Efter promenad runt hela området så gick vattnet. 
Eller det sipprade lite, värkar hade jag men inget hände.
Barnmorskorna löste av varandra och till mig sa dom, nu ses vi inte bebis kommer ikväll. 
Måndag morgon kommer hon igen och frågar var gör ni här. 
Hon hinner gå hem, efter lunch får jag en ny barnmorska. 
Har inte speciellt ont, minns att jag säger till Magnus. 
Ska jag ta en epidural? 
Efter en stund bestämmer jag mig, att dom får sätta en. 
När det är gjort, är jag öppen 2 cm lägger mig slappnar av. 
10 minuter senare, går vattnet, det kommer människor springande och man själv förstår inget. 
Ctg:n hade lossnat och det fanns inga hjärtljud. 
Den sätts dit igen, allt lugnar ner sig. 
Fortfarande 2 cm öppen, hon säger framåt kvällen är det troligen dags. 
Jippi tänkte jag, jag var redan sketslut. 
20 minuter senare kommer krystvärkar. 
Jag larmar och säger att han kommer nu, hon sa nä det tror jag inte. 
Hon undersöker mig och konstaterar att jo det är visst dags att krysta. 
I en timme hade jag krystvärkar, han låg med huvudet uppåt och tryckte åt fel håll, redan då speciell. 
Varför göra något som dom flesta andra. 
16:55 20000731 kom min älskade unge till mig och världen 
15:11 20180609 lämnade du mig, din dotter och världen 💔
Jag gråter, det är så förtvivlat orättvist, det gör så jäkla ont att du inte finns här mer. 
Hampus finns konstant i min tanke, smärtan i själen gör sig påmind i varje andetag jag tar och saknaden trasar sönder mitt hjärta. 
Hjärnan tänker tankar som aldrig fanns där förut, jag och mitt beteende har förändrats till något som jag inte längre känner igen. 
Jag tänker inte klart, känner mig som en främling inför mig själv. 

När jag ser mig själv i spegeln, ser jag tomma glanslösa och kalla ögon, för livet som var förut har tagit slut. 

Tittar på kort, minns och önskar av hela mitt hjärta att du skulle få fira din 19-års dag på onsdag älskade H A M P U S ! ❤️

(null)

(null)
(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När jag reflekterat så har du under ditt relativt korta liv, hunnit med det som jag gjorde när jag var i 30-års åldern.
Du hann med det mesta, men du skulle fått uppleva allt med din dotter ❤️
Älskade barn, hur fan ska jag klara mig utan dig? 

#levväl ❤️