Tänkte först skriva....

en mening! 

(null)

Jag behöver nog skriva mer, det var längesedan jag lättade på skrivtrycket! 
Jag har haft en ljuvlig helg tillsammans med mitt barnbarn ❤️ 
Thomas var på svensexa och vi hade tjejmys. 
Jag har haft hennes rutiner, så många timmars nattsömn. 
Somnar både fredagen och söndagen när jag nattar henne. Lördagen var jag väl lite orolig för att Thomas var iväg, så då vaknade jag efter nattningen.

(null)

I Lördags var vi på barnensdag på Väster, biobesök, Bamse och dunderklockan. 
Lite myror i brallan, prat och sång under filmen men vad gör det? 
Inget, hon sjöng ju Bamsesången. 

(null)

Lämnade henne på förskolan idag, alltid jobbigt att lämna när jag jobbar oregelbundna tider och inte får ihop pusslet som jag önskar. 
Nova frågar om jag följer med in och sitter i soffan och läser lite? 
Självklart, säger jag. 
Idag var det svårt att slita sig, tårarna brinner bakom ögonlocken. 
Vill egentligen bara vara med henne hela tiden. 
Hon ger mig energi, livsglädje, många skratt. 
Fammo Ä L S K a R dig ❤️

(null)

På vägen hem trillar tårarna, jag var ju ledig idag. 
Hon kunde varit hemma med mig. 
Inser att jag behöver göra saker som kanske inte är lätt med en 2 åring. 
Jag är tacksam att få vara del av ditt liv, älskade Nova. 

Tittar på gräsmattan som behöver klippas, ska jag orka göra det, känner mig mest olycklig. 
Lyssnar på Gynning och Berg, deras podd på Spotify. 
Klipper gräset och både skrattar och gråter. 
Fast dom är kändisar, så blottar dom sig själva och visar att alla kan må skit ibland. 

Plockar fram grästrimmern och börjar gråta igen, tänker sist denna användes var det av Hampus. 
Tänk så många gånger han trimmat slänten, med egengjord trimmer och eget ljud med munnen. 
Sen när han fick använda en riktig, vilken lycka! 
Planterade om min tomatplanta  och djungelgurka. 
Tack Linda för djungelgurkan.

(null)

Nu får jag inte glömma att ta in dom ikväll! 
Missade några plantor och dom gick inte rädda. 
🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱

Jag överlevde mitt barns bortgång. 

Jag tvingas varje morgon leva utan mitt barn.

Min saknad är fysisk, ditt ansikte är saknad vid varje högtid, ny årstid, födelsedag, snart är det morsdag, det värker och stormar i hela kroppen. 

Min hälsa vacklar, jag lever ofta i oförstånd i min sorg, varför ens behöva bli ifrågasatt?

Jag har mött döden i mitt barn.

Jag har kramat, pussat på mitt iskalla barn i en öppen kista. 

Ett smärtsamt, fruktansvärt och panikfyllt farväl. 

Mina steg kommer alltid leda till din plats, ditt namn inristat på en sten på kyrkogården. 

(null)

Jag lyckas hitta vägar för att stå ut med saknaden.
Jag är en ängelförälder, det finns inget vackert i det, bara en livslång smärta.
Ingen kan tala om för mig hur jag ska hantera min sorg, för det är sorgen som styr mig.
Jag lever i ständig smärta, jag lär mig leva på nytt. 
Finns med mig och stötta mig. 
Jag kommer alltid vara skör, för faktum kvarstår, döden tog mitt barn. 

#levväl ❤️



1
Anonym

😢💗😢! Ta hand om dig! Kram Malin Löf

Svar: ❤️
Lindha