Farväl....

Allmänt / Permalink / 0

min vän ❤️

om några timmar ska jag och Thomas gå på begravning. 

Känslan när ordet begravning kommer upp blir otäck, jag vill fly och aldrig mer behöva gå på begravning. 

Jag har redan gjort den värsta av dom värsta begravningar en människa ska behöva göra. 

Begrava sitt B A R N ! 

Nu kommer jag vara där, se och känna känslor som är grymma. 

Jag kommer se hans familj krossad från deras saknad och sorg.

Deras längtan efter sin man, pappa, morfar och farfar. 

Sorg tär så fruktansvärt mycket på kropp och själ. 

(null)

Längtar är värre, även overkligheten för jag hoppas ju att min Hampe klampar in snart, trots att jag vet precis hur det är, så slutar jag inte längta.  

Livet går vidare, men det går vidare på ett sätt som är allt annat än mitt normala. 

Det är ett liv före och efter. 

Det är grått, svart och trist med en liten ångestklump som beter sig som den själv vill.  

Jag försöker hitta min väg att må bra på denna väg av sorg, det är en lång allé som aldrig tar slut, på väggrenen står det svarta stora ekar som slokar över vägen. Ibland tar sig solen igenom ekarna och det blir en strimma hopp på den mörka väg, jag ser ljusstrimman och låter mitt ansikte ta emot ljuset. 

Sen börjar jag gå igen och hoppas på att strimman ska komma oftare, gör den inte det så får jag ha tålamod, tålamod att förstå att sorg är inget som försvinner. 

Jag lär mig hantera den, det kommer jag få göra hela mitt liv. 

Saknaden är grym! 

(null)

(null)

(null)

17,5 månad av längtan, saknad, desperation, ångest, ilska, destruktiv tankar och beteende. 
Nä, sorg är inget normalt. 
Av sorgen kommer det många följdsjukdomar, vi behöver i landet lagom förstå att sorg är inget som går över, det är en kamp livet ut!

Var rädda om varandra ❤️ 


#levväl ❤️
Till top