Ikväll hamnar...

Allmänt / Permalink / 0
jag i soffan med en kopp the, kvällsmat med två fincrisp, ägg och avokado efter en lång dag på jobbet och ett träningspass med Fitchallengen gänget. 

(null)

Tänk jag som aldrig tyckt om te, njuter av det och har nästa slutat med kaffe. 

Innan jag började med utmaningen så kändes träningen något jag var tvungen att göra, man gick motvilligt på något spinningpass, tog några powerwalks men aldrig att jag gav mig chansen att känna att detta var något kroppen mår bra av. 

Nu när jag kommit en bit på väg, inser jag att det är liksom ingen qvick fix, detta är inget jag slutar med, detta har blivit en livsstil. 

Jag tränar inte längre för att jag måste, nu tränar jag för att min kropp behöver respekt, kärlek och hälsosam näring. 

Detta i kombination och att jag lärt mig att förstå vad jag mår bra och mindre bra av. 

Tänkte när jag ser den stora glasburk med godis som jag tog hem från Hampus plats, som står där på bänken i köket.

Jag är inte ens sugen, det är inget som lockar mig. 

Väldigt konstig upplevelse, för jag har alltid varit känsloätare. 

Ledsen, glad, uttråkad, deprimerad, nog finns det alltid någon känsla som gjorde att jag stoppade något i munnen. 

Nu när jag äter var 3:e timme så håller sig blodsockret stabilt, det blir inga dippar och sötsuget hinner inte infinna sig. 

Jodå, klart jag äter och dricker gott, men det destruktiva beteendet är borta. 

Allt är inte förstört för jag tar något gott  ibland, jag ballar inte ur och klipper ett kilo godis, som jag vet att jag mår skit av och ändå stoppade i mig det. 

Det är en härlig känsla när man kommit förbi den tröskel som förstör mer än den gör gott. 

Snabba  lösningar till viktnedgång kan man ju hitta överallt, men jag tror att om man slutar leta, börjar äta ordentligt och rör på sig så har man vunnit ett längre och hälsosamt liv. 

Det viktigaste är inte utseendet, det viktigaste är hur jag mår. 

Rent fysiskt mår jag bra, den psykiska biten finns en del att jobba på. 

Jag bär trots allt på ryggsäcken som är fylld med sorg, den är tung. 

(null)

Jag har börjat fylla den med endorfiner från träningen, träningen har hjälpt mig att hantera ryggsäcken bättre. 

Jag har inte behövt sätta den på framsidan för att mota bort folk på ett tag, den hänger där på ryggen, ibland skaver banden in i axlarna, men dom går inte lika djupt som innan. 

Det är skönt att den lättar, kanske blir den tung igen, kanske så tung att jag inte orkar bära den. Det får framtiden utvisa.

Nu är jag T A c K S A M att det har lättat lite i allafall. 

#herbalife#livsstil#bättreversionavmigsjälv#mittliv#fitchallenge#💚


Levväl ❤️




Till top