Snurrar, som

det snurrar. 
Detta verkar vara min nya dygnsrytm, jag vaknar framåt småtimmarna sen är det kört att somna om. 
Ända gången jag lyckas känna mig lugn i sinnet är när Nova är här. 

(null)

Denna sprudlande lilla ljuvel, hon är något speciellt här i världen. 
Igår hade Thomas och jag bröllopsdag. 
Jag fick en minnesbild av Novas mamma Hilda. 
Den var på henne och Hampus från vårt bröllop eller egentligen Thomas 50-års fest. 
Jag börjar gråta, alla minnen där du 
H A m P U S finns värker och gör ont. 
Jag försökte dölja mina tårar för Nova, men hon känner på sig att något är fel. 
- Hon frågar, vad är det Fajjmo? 
- Jag bryter och tårarna trillar, berättar att jag saknar och längtar efter din pappa så mycket, därför är jag ledsen. 
- Kom Fajjmo, kom ska du få en kram ❤️ 
känns det bättre, frågar hon mig. 
- Jag säger, ja det känns bättre, tack Nova.
- Fajjmo, du behöver inte vara ledsen mer, du har ju mig, säger hon då. 
Gråter lite till och kramar henne hårt, viskar i hennes öra, Fajjmo älskar dig! 
Blir förundrad hur denna lilla människa kan vara så klok, empatiskt, medveten om hur vi andra mår. 
Nova är lik Hampus på så många sätt, den lite hesa rösten, det sprudlande leendet, sången och talet. 
Tänker ibland, oj ska denna lilla ljuvel bli som som sin pappa, talets gåva och kunna försätta berg om det är något hon brinner för. 

(null)

Framtiden får utvisa. 
Hon ger mig kraft, mod och orken att gå vidare. 
Hon ger mig skratt, glädje och tokigheter. 
Hon ger mig villkorslös
  K ä R L E K !
Jag älskar dig Nova ❤️ 

#levväl ❤️