Blir...

Allmänt / Permalink / 0
förundrad över hur man orkar, trots att jag ofta känner att jag vill lägga mig ner, bara stänga ute allt. 
Stänga ner hela kroppen, låta den gå på sparlåga och bara får börja byggas upp på nytt. 
Kroppen känns trött, men huvudet och sinnet går på något. 
Jag känner mig pigg och alert i sinnet, en fråga som jag ofta ställer mig själv? 
Hur kommer det sig att jag mår bra, fast jag mest mår skit. 
Slits mellan dessa känslor, men känner att piggheten vinner, jag måste orka för att dimpa. 
Jag dimper inte lika ofta, inte lika starkt och överväldigande. 
Jag hamnar inte längst ner i brunnen, utan lyckas ta tag i stegen på väg ner. 
Hänger och dinglar där ett tag, för att sen inse att träningen gjort mycket för att jag ska orka hänga där mitt i brunnen och inte falla ner i den mörka pöl längst ner. 
Ibland är jag kvar där en minut, ibland en dag eller två. 
Sen klättrar jag upp igen, ser det där som gör livet värt att levas. 
Om jag tittar bortom det hemska jag behöver gå igenom, så mår jag ganska bra faktiskt. 
Fast det ser ut som jag har mustasch 😱 👇🏻

(null)

Kanske är det att det gått en tid, jag har kommit ikapp med tanken att nu är det såhär, jag måste fortsätta mitt liv 2.0 
Det är en nytt liv, ett nytt kapitel utan mitt barn, just när man kommer till insikt som jag faktiskt gör varje dag. 
Varje dag tänker jag på Hampus ❤️ 
Varje dag inser jag att han inte kommer hem, men ändå är det så overkligt. 

Nu är denna helg över, vi har haft lilla hjärtat hos oss, denna diamant 💎 
Hon hänger med oss på träningarna och lyser upp som en sol när det är dags. 

(null)

Nova var med på dancefever i fredags, men hon hängde ju mest med Adina och Algot ❤️ 
Farmor klarade hon sig utan, när jag sen får reda på att hon klättrat lite här och där kommer mitt katastroftänk fram. 
Frågade idag, tycker du farmor är tjatig? 
Nä, det är inte så farligt! 
Tror faktiskt hon tänker något annat.... ahhhh sluta tjata farmor. 

Var rädda om er! 

#levväl ❤️

Till top