Gott Nytt...

Allmänt / Permalink / 0

år. 

(null)

Hur snabbt går ett år egentligen, otroligt fort men samtidigt så långsamt. 

Ett år sen jag började arbeta efter ett halvår hemma, det halvåret var det mest omvälvande halvår i mitt liv. 

En eller många erfarenheter jag kunde varit utan. 

Nu ett år senare inser jag att jag lärt mig så otroligt mycket om saker jag 

A L D r I G trodde jag skulle behöva göra. 

Det är inga saker jag är tacksam över, det är fruktansvärda saker som ingen förälder ska behöva ta sig igenom. 

Kärleken som aldrig dör, den kärlek som alltid har en början men aldrig ett slut.

Jag kommer alltid älska min Hampe. 

Att hans kropp inte finns här  förändrar inte min kärlek till honom. Kanske trodde jag ibland att förlusten av min son även skulle vara en förlust av kärleken till honom. 

Om jag någonsin tänkt tanken, så har den sannerligen motbevisats. Kärleken är för alltid. 

Jag är ju medlem i en klubb som jag inte valt, men heller aldrig kommer lämna. 

Att förlora ett barn är en fruktansvärd sak att uppleva. I gruppen finns samhörighet, även av våra smärtsamma erfarenheter och när man möter andra som delar denna oönskade erfarenhet så märker man snart att vi har som osynliga trådar av medkänsla och värme.

Vi förstår varandra och vi ser varandras skörhet och styrka på samma gång. Människor med smärtsamma erfarenheter förvandlas till livets mest starka krigare.

Jag kommer alltid att sörja. 

En av de kanske vanligaste fördomarna är att det ska bli bättre nån gång. Att sorgen ska "gå över". Den går aldrig över.

Man lär sig leva med den. Det är en helt annan sak. En del tycks tro att man ska kunna "gå vidare" eller "komma över" en sorg. 

Sorgen är en del av den jag är nu! 

Man kan inte plötsligt sluta sörja och sakna den man älskar.

Tomrummet kan aldrig fyllas. 

Det går inte att ersätta en stor förlust med någonting annat. 

Tomrummet är där och är en del av mig nu. 

Hålet kan inte och bör inte fyllas med någon ersättning. 

Det tomrum som finns där en älskad människa en gång fanns är ett stort hål som inte alls behöver vara en fiende. Man kan lära sig att leva med ett tomrum, trots att det gör ont. 

Det tomrummet få vara en del av det framtida livet.

Vi kan inte ta någonting för givet! Tacksamheten över att få vara människa här på jorden ytterligare en stund är stor. Vi vill inte ta våra kroppar eller vårt liv för givet. Och det går inte heller. Alla vet vi att morgondagen inte är given oss. Morgondagen kanske aldrig kommer. Det här är den dag vi får. Faktum är att varje dag jag vaknar så är den första tanken  

" tack för att jag fick vara med idag också" 


Jag är tacksam för mina fina vänner som bjöd in till Nyårsfest! 

Vi hade ansvar för förrätten, så gästerna var hungriga när jag virrpannan tagit fel på tiden. 

Tillslut blev det mat på tallriken iallafall. 

(null)

Räkor i salladsknyten med wasabikräm. 
Ny rätt för mig, som smakade väldigt gott. 

Detta kommer jag göra fler gånger. 

Tacksam för min man som ledde en dragen glasögonorm hem ❤️

(null)


#levväl ❤️

Till top