Nio....

Allmänt / Permalink / 0

denna 9:a, hur kan en siffra bli så jobbig? 

Haft några dagar där mitt psykiska mående gör mig förtvivlad, ledsen, orkeslös. 

Lustig känsla då det krockar med mitt fysiska mående som bara vill upp och framåt. Jag önskar att andra ska få känna på det jag känner i den fysiska kroppen. 

Mitt psykiska mående önskar jag ingen. 

Jobbar mycket och oregelbundet denna veckan, har inte möjlighet att ha Nova denna veckan. 

(null)

Det ger mig så dåligt samvete. 

Det hade ju inte varit så om hennes pappa funnits här, då hade vi träffats men han tagit hand om sin lilla flicka som snart fyller 3 år. ❤️

Har brustit ut i gråt så många gånger idag och igår. 

Varför, varför, varför? 

Jag vill att mitt barn ska komma hem, jag vill ha hans 45:or i mitt knä och han ber mig massera hans fötter. 

Just när han slängde upp dom i knät, med  strumpludd mellan tårna och en odör som kanske inte var den trevligaste efter en dag i jobbskorna.  

Det var det en stund av trygghet, sammanhållning, ni vet den där känslan ❤️ det är du och jag. 

Jag saknar mitt barn så otroligt mycket, saknaden är så grymt påfrestade, det tar så mycket energi att samla kraft för att orka ta ett steg i taget. 

Jag känner mig som två olika människor, ibland kan det kännas som den syns på mig i verkligheten. 

Ens halvan är målad i vitt, den andra är svart. 

Talesättet säger att allt är inte svart eller vitt. 

Fast hos mig är det så, det är så livet kommer bli

Den vita sidan fylld av en härlig sommar äng med alla vackra blommor och gräs som vajar i vinden. 

En mjuk sommarbris mot kinden och man känner lugnet i kroppen. 

Önskar att hela jag var vit. 

Nu är halva jag svart och har mitt hål i hjärtat, idag är det 19 månader sen hålet kom, det där som förändrade mitt liv. 

Hålet fylls för det mesta med tårar, ångest, ilska. 

Tänk om du kunde storma in, slänga dina kläder på golvet och låta mig få den varmaste kram av dig! 


Jag saknar dig mitt älskade barn❤️


#levväl ❤️

Till top