Fredagskväll...,

Allmänt / Permalink / 0

mys hos många! 

Jag försöker tänka positivt, glada tankar, man blir det man tänker?! 

Hur gör man då när det hoppar in en spelpjäs, en negativ tanke mitt i det positiva? 

Jo, jag blir lamslagen! 

Hur jag än försöker så är han 

A l L T I D i mina tankar, 2 år har gått. 

Dagligen går jag igenom det samtal jag fick, dagen efter när jag fick se han och hela begravningen när man ska säga farväl! 

Jag har sagt farväl, men har svårt att förstå att Hampe aldrig kommer hem mer. 

Om en vecka fyller han 20 år! 

Jag kan inte ens tänka mig in i hans partymood! 

Han skulle ha värsta partyt och jag hade som vanligt oroat mig, men samtidigt alltid funnits där! 

Love of my Life ❤️

(null)

Smärtan går aldrig över, den blir värre och gör mig så ont! 

Jag måste leva vidare, trots att jag ibland bara vill ge upp! 
Har allt en mening? 
Undrar varför GUD gett mig så många "resor" i mitt liv? 
Det jag gått igenom är inte en grej, vi snackar dussin! 
Jag står kvar, kämpar och vill göra bättre, men till vilket pris? 
Varför är jag en del i detta, varför kan inte jag få glida förbi och bara få livet serverat! 

Vill du veta hur det är att förlora ett barn?
Sitt ner, det här kan ta ett bra tag.
Först är man chockad, och sedan är man i förnekelse. Och ganska snart ställer verkligheten dina känslor inför rätta.
Du förlorar så mycket, men det första du förlorar är ditt leende. För andra verkar du okej, men det är du verkligen inte.
Sorgen du känner är bara början, för 
ditt barn nu lever bara i ditt hjärta
Du uppskattar varje bild som är allt du har. 
Du klamrar dig fast vid minnen som du trodde att du glömt.
Du vet att ditt liv aldrig kommer att bli detsamma igen.
Du låtsas att allt är okej och du döljer din smärta. 
Du vill bara att någon nämner hans namn.
Så du kan tänka dig att han är bredvid dig igen.
Ibland känns det som att man håller på att bli galen!
Du känner dig fortfarande alldeles ensam, även när du är i en publik.
Andra kan tala om sina barn som de är stolta över, men  att prata om sitt barn, på något sätt är inte tillåtet. 
Så ditt barns minnen är gömda under sorgens moln! 
Du vill bara nämna hans namn högt.
För varje dag blir du påmind om allt du har förlorat.
Och hur mycket din förlust i slutändan har kostat. 
Ditt barns förhoppningar och drömmar har kastats, dom är förlorade.
Så innan du dömer, håll tummarna, att 
du aldrig vet smärtan av ett barns förlust.
Du håller tillbaka tårar, för de skulle vara en ström... 
Du gråter varje dag, men du vill verkligen skrika..... så högt så folk undrar vad som är fel! 

Man ber för ett besök, eller vision i form av en dröm?! 
Så innan du berättar för mig några överanvända fåniga klichéer... 
Som "Han är på ett bättre ställe"
eller " saker är bättre på det här sättet" 
Tänk på vad du ska säga... 
Jag menar det verkligen när jag berättar för dig, att jag hoppas och ber
att du aldrig vet hur jag känner varje dag.

Har så många minnen, är så stolt över min son. 
Glömmer aldrig, när han får ett pass, han är  på högersidan, drar till ett dragskott och pucken sitter krysset! 
Jag ser hans lycka, lagkamraterna och framförallt är jag en stolt mamma som hör alla lovord över hans otroliga skott han har ❤️
Livet är orättvist och jag har kanske inte spelat rätt?! 
Är detta mitt straff? 
Jag tänker fira hans 20 årsdag på hans plats, vet inte hur, men firad med kärlek kommer han bli ❤️

#levväl ❤️







Till top