För 23 år....

Allmänt / Permalink / 0

sedan födde jag en liten flicka, har knappt något minne från den dagen. 

Nu kommer den 5/10 alltid bli en påminnelse. 

För 2 år sedan sänkte jag ner Hampus urna, tillsammans med Hampus pappa. 

(null)

Den dagen är fastetsad i min hjärna, den dagen är en dag som jag mer än gärna hade suddat ut ur mitt liv. 

Vem ska egentligen behöva gå igenom det, vissa saker borde aldrig upplevas. 

Det har gått två år och ändå är det så overkligt, jag väntar ju på en Snapchat, ett sms, ett samtal, du måste swischa mig mamma. 

Tänk om jag kunde få en K r A M av min son. 

Det behövs så otroligt lite motgång och jag kämpar för att hålla mig över ytan. 

Försöker att meditera varje dag, vända tankarna åt rätt håll, kämpar i det tysta. 

Jag inser att jag måste sänka mina krav på mig själv. 

Allt ligger hos mig själv, det är jag som måste välja livet, men det får ta den tid det tar att bli hel igen. 

Inte konstigt att jag mår skit ibland. 

Så hel det går att bli med ett brustet hjärta och saknaden av mina barn. 

Tills vi möts igen älskade Hampus och Emelie ❤️💔❤️

#levväl ❤️

Till top