Tog mig i kragen....
Jag Àr velig, nÀr jag vaknar i soffan Äterigen.
Visste om att all personal skulle vara pÄ plats vid 10:00 det vore nog bra om du Äkte, intalar jag mig.
Ska jag Äka eller inte?
09:16 in i duschen, hann till och med hÀnga tvÀtten och var i tid till 10:00
PĂ„ vĂ€gen till jobbet funderade jag pĂ„ drömmen jag hade inatt, drömmer ofta om Hampus â€ïž men i drömmen pratar han aldrig.
Jag undrar vad det kan stÄ för? Tystnad, du finns inte, dÄ kan du inte prata?!
Innan jag tar klivet över tröskeln pÄ jobbet, tvekar jag.
Jag kÀnner mig orolig, det Àr ett stort steg att ta.
Innanför dörren börjarjag grÄta, hjÀrtat dunkar och jag skakar...
min chef hÄller om mig och beklagar det som hÀnt. Jag har inte sett henne sen i början pÄ juni.
VÀl inne fÄr jag stöd och stöttning, det kÀnns skönt.
Ăr jag redo att börja jobba? Nej, inte Ă€n och kanske inte dĂ€r.
Jag har arbetat dÀr i 10 Är, det kanske Àr dags för nÄgot nytt?!

Efter mötet Ă„ker jag vidare, möter upp Thomas och vi Ă€ter sen lunch tillsammans. â€ïž
Mot Huskvarna, dags för promenad med vovven, tar som vanligt svÀngen förbi Hampes plats.
Hans hjÀrta var borta?

Undrar om nÄgon tagit det eller om kyrkogÄrdsförvaltarna tagit bort det eftersom han inte har "sin" plats Àn.
Jag hoppas hans sten ska bli klar och vi kan fÄ en officiell plats att gÄ till.
Jag vill egentligen InGET av detta, vill inte ha nÄgon blogg, vill inte skriva av mig!
Jag vill ha mitt barn hos mig â€ïž inte behöva skriva av mig pĂ„ grund av smĂ€rta och sorg.
Helvetes jĂ€vla skit! đ
VÀl hemma efter lÄng dag, kÀnner jag mig utmattad och tömd pÄ energi.
â€ïž
Kommer hem till denna bukett!
Ida, vĂ€rldens bĂ€sta Ida â€ïž
