Blogga som ett proffs...
<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19649041/?claim=d38nea5jstj">Follow my blog with Bloglovin</a>
troligen inte, men för att kunna skapa en blogg som inte bara handlar om min sorg, behöver jag göra lite mer Àn vad jag gjort innan.
Jag har haft nÄgra dagar, ja nÀstan veckor dÀr min energi gÄtt Ät till att överleva. Att sÀtta sig och skriva ner sina tankar Àr svÄrt nÀr orken knappt rÀcket till för att leva.
Besökt vÄrdcentralen var och varannandag för att hjÀlpa mig att mÄ bÀttre, att fÄ insikt hur kroppen fungerar under sorg.
Psykologbesöken Àr som en stor ballong, nÀr man gÄr dÀrifrÄn har hon gett mig verktyg att sticka hÄl pÄ skiten.
Ibland blir det en stor smÀll, ibland pyser den bara lite, men den blir mindre i vilket fall.
Varit hos sjukgymnast som stÀllde frÄgor, hur jag mÄr, smÀrta i kroppen osv.
Jag berÀttar att min smÀrta Àr i hela kroppen, jag fÄr stroke och hjÀrtinfarkt varje dag sÀger jag, hon skrattar och sÀger att det Àr nog spÀnningar i kroppen som ger dessa symtom. I nÀsta veva sÀger jag att mina armar vÀrker och som dom vÀrker, sÀger
till Thomas pÄ kvÀllarna "hugg av dom"
Hon undrar hur jag vill gÄ vidare, övningar att göra hemma... Eller hur, det skiter man ju i efter tvÄ gÄnger. NÀÀÀ, sÀger jag. HjÀlp mig hÀr hos er, pÄ rehabenheten.
Det hela resulterar i en form av Basal kroppskÀnnedomstrÀning i grupp.
Skeptisk? Nja, ja lite men ÀndÄ nyfiken.
Balanserad hÄllning, frihet i andning och rörelse samt menatl nÀrvaro Àr centrala begrepp.
Första gÄngen var igÄr, vet ni jag somnade och hon fick vÀcka mig.
Berodde det pÄ att jag kunde andas, slÀppa spÀnningarna eller Àr jag mentalt slutkörd?
NÄgot mÄste ju gÄtt in , för jag tÀnker pÄ hur jag sitter ni nÀr jag skriver.

Jag försöker hitta tillbaka till livet, livet nÀr det rullar pÄ.
Fast jag vill inte att det ska rulla pÄ som vanligt, jag vill stanna upp, kÀnna tacksamhet för att just jag fÄr vara en del av livet, som min Àlskade Hampus fick lÀmna alldeles för tidigt.
NÄgonstan kÀnner jag att han finns med mig, nÀr jag bÀddade idag, kÀndes det som han var dÀr i min nÀrvaro, fast han Àr frÄnvarande. Lustig kÀnsla, men ÀndÄ en behaglig sÄdan.
FrÄgade Àr du hÀr Hampus?
Fick naturligtvis inget svar, men kÀnde ÀndÄ nÀrvaro, sÄ jag fortsatte prata.

Jag har börjat baka, pyssla lite igen, det mÄste vara ett tecken pÄ att det gÄr Ät rÀtt hÄll. Dom smÄ stunder av att göra annat, gör att jag lÀmnar mitt nuvarande arbete S o R G pÄ rast en stund.




* NÀr man bara tÀnker för mycket.
Man övertÀnker verkligen allt.
Tillslut orkar man inte lÀngre.
Man orkar inte fundera sÄ mycket om det Àr bra, eller om det Àr dÄligt.
Kan man inte bara fÄ leva utan att kÀnna sÄ jÀvla mycket hela tiden.
#levvĂ€l â€ïž