Söndag....

/ Permalink / 0
en lĂ„ng dag med Ă„ngest, tungt att andas. 
TĂ€nk om jag för en sekund eller tvĂ„ kunde fĂ„ slippa att mĂ„ dĂ„ligt. 
(null)

Jag tycker att min smĂ€rta, min sorg blir djupare, den drar mig lĂ€ngre ner i den djupa brunn dĂ€r jag varit mĂ„nga gĂ„nger under mina 47 Ă„r. Jag har lyckats klĂ€ttra upp mĂ„nga gĂ„nger, man blir sĂ„ lycklig nĂ€r man ser ljuset pĂ„ vĂ€g upp, tillslut kan man titta över kanten och dĂ„ hoppas man att aldrig behöva falla ner igen. 
Nu Ă€r jag dĂ€r pĂ„ botten igen, det Ă€r kallt, fuktig, mörkt, vĂ€ldigt mörkt och otĂ€ckt. 
HjÀrtat har gÄtt i tusen bitar, nu ska bitarna komma pÄ plats, helt fullt kommer det aldrig bli, den största biten fattas mig.
(null)

Jag behöver komma igÄng att arbeta, men jag behöver börja om, göra nÄgot annat.
Hoppas att min arbetsgivare Jönköpings kommun kan hjĂ€lpa mig att hitta nĂ„got nytt arbete och inser att jag Ă€r en tillgĂ„ng efter 30 Ă„rs arbetslivserfarenhet. 

Jag var pĂ„ Lisa Nilsson i fredags, det blev en kvĂ€ll med mycket kĂ€nslor, i 20 Ă„rs Ă„lder betydde texterna nĂ„got helt annat. 
Nu relaterade jag texterna till min sorg, till min son, till allt som hĂ€nder i nuet. 
Ibland kĂ€nns det som jag tar pĂ„ mig ett skal, det gör jag för att skydda mig sjĂ€lv antar jag. 
Det kĂ€nns fortfarande som allt som hĂ€nt, inte hĂ€nt. Jag vill inte att det ska ha hĂ€nt. Alla dessa bilder som dyker upp hela tiden, det tar aldrig slut. 
Hur fasen kommer mitt liv bli utan mitt barn, hur ska jag hitta tillbaka, hur ska jag kunna bli hel igen? 
Det Ă€r vĂ€l bara att börja klĂ€ttra UPp ur den förbannade brunnen igen!
Ett steg i taget och hoppas pĂ„ att solens stĂ„lar vĂ€ntar pĂ„ mig nĂ€r jag Ă€r dĂ€r. 
Lev vĂ€l ❀
Till top