Fick en fin.....

/ Permalink / 1
vers av Nina idag, den kĂ€ndes i kropp och sjĂ€l. 

*Min mamma Ă€r sĂ„ stark, det sĂ€ger faktiskt alla. 
I ensamhet om natten har jag sett hennes tĂ„rar falla.
Under sömnlösa nĂ€tter kommer jag tassande pĂ„ tĂ„. 
Hon vet inte att jag Àr dÀr för att fÄ henne att förstÄ.
Lika Ă€ndlöst som strandens vĂ„gor och hennes smĂ€rta. 
Jag vakar över min starka mamma, som alltid bĂ€r mig i sitt hjĂ€rta. 
Hon bĂ€r pĂ„ ett leende, ett leende som hon tror hon döljer. 
Genom himlens port ser jag tĂ„rarna som följer. 
Min mamma försöker hantera döden för att hĂ„lla mig kvar, men alla som kĂ€nner henne vet att det Ă€r den enda möjligheten hon har. 
NĂ€r jag vakar över min starka mamma... genom himlens Ă¶ppna dörr, försöker jag förklara att Ă€nglarna vakar över mig nu som hon gjorde förr.
Jag vet att det inte hjĂ€lper eller lĂ€ttar bördorna hon bĂ€r, har du möjlighet, gör ett besök.... och visa att du hĂ„ller henne kĂ€r. 
Vad hon Ă€n sĂ€ger, hur hon Ă€n mĂ„r. 
Min S T a R K A mamma har ett hjÀrta, för alltid fullt av sÄr*
(null)
SĂ„ tacksam för alla bilder man har kvar i sociala medier đŸ™đŸ» 
Ibland verkar det som mina vĂ€nner kĂ€nner pĂ„ sig att idag Ă€r en vĂ€rre skitdag Ă€n andra. 
Erna som svĂ€nger förbi med korg full med godsaker, pratstunden som gör att man just dĂ€r och dĂ„ mĂ„r bĂ€ttre, kĂ€nslan att fĂ„ mĂ„ bra en liten stund Ă€r guld vĂ€rt! 
Ett sms, en kram och lite samtal utanför affĂ€ren gör att man fixar dagen lite lĂ€ttare. Tack Maria ❀ 
Lotta som svĂ€nger förbi med en pĂ„se omtanke ❀ 
Hade gĂ€rna kramat om dig, synd att jag var ute pĂ„ vift. 
Ida som finns 24/7 ❀ 
Jag Ă€r tacksam för er alla som finns dĂ€r för mig, ingen glömd ❀ đŸ™đŸ»
(null)

Dom hĂ€r tvĂ„ gör att jag orkar vidare ❀Thomas som sjĂ€lv har sorg, han har inte bara sin sorg utan fĂ„r stĂ„ ut med mig. 
KĂ€nner sjĂ€lv att jag Ă€r förĂ€ndrad, jag Ă€r inte samma Lindha men hur ska kan jag nĂ„gonsin bli det? 
En stor del av mig, en stor bit av mitt hjĂ€rta Ă€r borta.
Denna stora tomhet, kommer över mig överallt nu förtiden, tĂ„rarna har inget stopp. 
Jag har fĂ„tt lustig kĂ€nsla i huvudet, nĂ„got jag aldrig upplevt innan, det Ă€r tur jag gĂ„r till psykolog. 
Annars hade jag nog trott jag var pĂ„vĂ€g att bli tokig, allt Ă€r normalt pĂ„ en akut stressreaktion, tex sorg. 
Kropp och sjĂ€l reagerar precis som den ska enligt sorgsnurran. 
Min jobbigaste tanke som snurrar Ă€r, snart Ă€r det urnsĂ€ttning, dĂ„ Ă€r det slut, dĂ„ grĂ€vs urnan ner, hur fan ska jag fixa att det Ă€r slut? 
Har ju haft nĂ„got att "hĂ„lla" fast vid innan, nu dĂ„? 
Är det dĂ„ mitt stora sorgearbete börjar? 
Är det dĂ„ mitt "nya" liv som mamma till dött barn börjar, nĂ€r han Ă€r i jorden. 
Hampus lĂ€mnade kroppen innan det smĂ€llde, det Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„, men det Ă€r ju kroppen man ser och sĂ€ger farvĂ€l till. 
Det Ă€r tungt att andas, den stora tunga medicinboll som slungas runt i kroppen gör att man blir matt, man orkar fixa livet, men det blir pĂ„ sparlĂ„ga, det gĂ„r i slowmotion. 
Nu Ă€r Nova hos oss, hon hjĂ€lper mig i min sorg ❀ med henne mĂ„ste jag vara nĂ€rvarande till 110% och det kĂ€nns skönt att fokusera pĂ„ annat.
Sorgen finns dĂ€r alltid, men jag andas lĂ€ttare nĂ€r hon Ă€r med mig. 
Tur jag bloggar nu, annars hade jag somnat, hon sussar sĂ„ gott bredvid mig. Det bĂ€sta som finns att lĂ€sa saga och fĂ„ somna bredvid mitt Ă€lskade barnbarn ❀
(null)

Lev vĂ€l dĂ€rute ❀




Till top