Dan före....
dopparedagen, efter 50 timmar arbete, sen i fredags tar jag mig ett dygn hemma för att sedan börja jobba pÄ Julafton.
Jag vÀljer att arbeta eftersom Julen inte Àr den samma för mig lÀngre.
Jag Àr tacksam att jag fÄr upplev den i Är igen, tacksam att jag har mitt barnbarn och att vi förbereder pÄ samma sÀtt som vi gjorde med Hampe inför vÄr Jul tillsammans.
Nova och min familj firar Jul tillsammans nÀr jag arbetat klart min arbetsvecka framÄt helgen.
Det blir mÄnga timmar pÄ jobbet, sÄ dÀr en 80 timmar typ.
Visst, jag har sovande jour, men sov timmarna pÄ jobbet Àr inte detsamma som sÀngen hemma.
Har hÀmtat mina nya glasögon idag, jag kunde valt en annan dag, kÀretid vad mÀnniskor.
Han hade svÄrt att skrapa mitt skinn, muskelknutor som jag samlat pÄ mig i mÄnga Är, gjorde det svÄrt att fÄ igÄng blodflödet.
Det positiva var att han slapp gÄ till gymmet ikvÀll, för han fick ta i.
Herregud vad jag ser ut pÄ ryggen, men nytta kommer det göra och ny tid Àr inbokad.
Nu vill jag mÄ bra fysiskt och psykiskt, försöka vÀnda det negativa till positiva tankar.
SÄ jag kommer varje dag skriva ner vad jag Àr tacksam för, vad som ger mig lycka.
Jag vill fÄ kÀnna den dÀr lyckokÀnslan som gör att man kan övervinna det mesta.
Nu invĂ€ntar jag Thomas, han som alltid försöker att göra mig hel â€ïž
Tacksam för min man!
Jag önskar er alla en fridfull Jul, var tacksam för din familj, tacksam för det du har, njut av god mat, skratta tillsammans och ta tillvara pÄ stunden som Àr N u !
För den kommer aldrig tillbaka.
#levvĂ€l â€ïž