MÄndag och
Idag har alla kÀnslor visats sig för mig.
Vaknar en kvart innan klockan ringer, vaknar upp kallsvettig och inser att jag drömt en mardröm!
För visst Àr det en mardröm?
Fick ett samtal dÀr man talar om för mig att mitt barn inte finns mer. Han omkom i en olycka.
Mardrömmen var en sann mardröm.
Inte nog med att alla tankar Àr fruktansvÀrda i vaket tillstÄnd, nu ska drömmarna bli mardrömmar och dom gÄr inte vakna upp frÄn.
SÄ fort jag vaknar vet man att nu börjar en ny dag, en dag av sorg, sorgen finns dÀr 24/7
Ibland fÄr man lite andrum och kan kÀnna nÄgot annat Àn sorg.
DÄ Àr jag glad, ja dÄ mÄste jag fÄ vara glad, dom stunderna mÄste fÄ finnas för att jag ska orka mig igenom sorgen!
Kommer pÄ mig sjÀlv nÀr jag Äker mot arbetet, jag sjunger med i en lÄt, trummar pÄ ratten och livet kÀnns rÀtt okej!
FÄr jag mÄ rÀtt okej, ska jag vÄga le, vÄga skratta, vÄga leva?
S j Ă L v K L A r T !
Lika lÀtt som det Àr att skriva sjÀlvklart, lika lÀtt Àr det att klandra sig sjÀlv och mÄ skit!
Idag kunde jag vÀlja glÀdje, men en liten del ville kÀnna sorg, ville bearbeta sorgen.
Saknar det bĂ€sta dom hĂ€nt mig đâ€ïžđ

#levvĂ€l â€ïž