En natt...
VÄga jag hoppa av, kan jag stÀnga av mina tankar?
Ibland önskar jag att det fanns en pÄ och avknapp. Bara för en sekund fÄ kÀnna lugn.
Jobbat nÄgra veckor nu pÄ 25% det kÀnns bra, visst det Àr jobbigt, den psykiska pÄfrestning det faktiskt Àr att fixa hÄlla masken, vara pedagogisk, svara pÄ frÄgor och hÄlla mig lugn.
Fast jag ibland kÀnner hur tÄrarna brÀnner bakom ögonlocken, svÀljer nÄgra gÄnger för jag kÀnner att snart börjar jag grÄta.
Det Àr okej att grÄta, visa kÀnslor men ibland Àr det inte lÀge nÀr jag arbetar.
Ibland undrar jag om det Àr en försvarsmekanism som bara finns dÀr, jag tror jag kan upplevas som ett "stoneface" men det finns dÀr för att jag ska överleva denna smÀrta som finns dÀr alla timmar pÄ dygnet.
Min L à N g A N T efter mitt barn, jag vet inte hur man lever, men trots allt gör jag det.

Thomas kommer hem frÄn jobbet, han har mer dippar Àn innan, Àr det att vi dippar olika stunder sÄ vi tar hand om varandra?
Ja, sÄ Àr det nog, jag Àr inte alls pÄ samma plan som jag varit innan.
FrÄn att aldrig sÀga nej, till att börja förstÄ att allt hÀnger inte pÄ mig.
Livet rullar pÄ Àven om det inte Àr tipp topp hemma.
Jag orkar helt enkelt inte.
Ibland gÄr jag runt som en zombie, jag stÄr och tittar ut i natten, tittar upp mot himlen, finns du dÀr nÄgonstans?
TÄrarna trillar.
Eller stÄr du bredvid mig och vi tittar tillsammans?
SÄ mÄnga frÄgor, som jag inte fÄr svar pÄ.
KÀnsla Àr brutal, nedslÄende och kommer över mig med full kraft nÀr jag minst anar det.
Det kan vara en lÄt, ett ord, minne eller inget alls egentligen.
KÀnslan nÀr marken rÀmnar och jag faller ner i det mörka hÄlet igen, det Àr mörkt, kallt och dÀr finns ingen glÀdje, lycka eller ljus.
I det hÄlet finns inget som kan skingra mina tankar eller trösta mig.
Det Àr sorgen, smÀrtan och saknaden som trasar sönder och förgör mig.
#levvĂ€l â€ïž