Känslan...
ni vet känslan, så nära men ändå så långt borta.
När Novis kom i lördagseftermiddag, jag hör Thomas pratar, tittar ut, ser Stoffe krama om Nova på förskolans parkering ❤️
Nova springer med mamma hack i häl..
Väl inne blir det lite "hello" se mig ❤️
Som fammo skulle se någon annan? ❤️
Nu är hon hos oss, den jag älskar ovillkorligt, hon som får mig att gå utanför ramarna.
Samtidigt som jag ser så många sidor från Hampe ❤️
Ibland blir det jobbigt, så påtagligt, jag ser och känner Hampe i denna ljuvel ❤️
Jag är tacksam, ibland helt förstörd, men jag reser mig och vi kör en ny dag!
Kommer alltid kämpa, trots att det är grymt!
För mitt barnbarn ❤️ finns jag alltid!
