Är det för hösten
.

AllmÀnt / Permalink / 0
Ă€r pĂ„ ingĂ„ng, som jag kĂ€nner mig mer och mer nedstĂ€md? 
Imon Ă€r det 39 mĂ„nader sen du lĂ€mnade mig i den vĂ€rsta smĂ€rta jag nĂ„gonsin upplevt. 
Förr pratade man om sorgeĂ„r och sĂ„ kan det nog vara för mĂ„nga, men jag kommer ha min sorg sĂ„lĂ€nge jag andas, sorgen följer mig varje dag, varje sekund och jag försöker hela tiden hitta sĂ€tt att hantera den. 
Ibland knockar den mig, en rak höger i magen, jag tar emot smĂ€llen och faller ihop i en hög! 

SmĂ€rtan som blir,  Ă€r grym, den gör skit ont, tĂ„rarna rinner och mitt skrik K V Ä v S i kudden jag trycker mot ansiktet. 

Jag Ă€r tvungen att överleva mitt barn och det skapar svĂ„ra tankar, kĂ€nslor och det var ju inte sĂ„hĂ€r det skulle bli! 
Kanske behöver jag denna bergochdalbana, ibland Ă€r jag uppe pĂ„ toppen för att hitta energin för att klara av att hamna i dalen igen! 
Banan Ă€r kanske inte lika guppig lĂ€ngre, men nĂ€r dalen kommer sĂ„ Ă€r det sĂ„ jĂ€kla jobbigt och Ă„ngesten gnager. 

(null)

#levvĂ€l❀

Till top