Snurrar, som
Detta verkar vara min nya dygnsrytm, jag vaknar framÄt smÄtimmarna sen Àr det kört att somna om.
Ănda gĂ„ngen jag lyckas kĂ€nna mig lugn i sinnet Ă€r nĂ€r Nova Ă€r hĂ€r.

Denna sprudlande lilla ljuvel, hon Àr nÄgot speciellt hÀr i vÀrlden.
IgÄr hade Thomas och jag bröllopsdag.
Jag fick en minnesbild av Novas mamma Hilda.
Den var pÄ henne och Hampus frÄn vÄrt bröllop eller egentligen Thomas 50-Ärs fest.
Jag börjar grÄta, alla minnen dÀr du
H A m P U S finns vÀrker och gör ont.
Jag försökte dölja mina tÄrar för Nova, men hon kÀnner pÄ sig att nÄgot Àr fel.
- Hon frÄgar, vad Àr det Fajjmo?
- Jag bryter och tÄrarna trillar, berÀttar att jag saknar och lÀngtar efter din pappa sÄ mycket, dÀrför Àr jag ledsen.
- Kom Fajjmo, kom ska du fĂ„ en kram â€ïž
kÀnns det bÀttre, frÄgar hon mig.
- Jag sÀger, ja det kÀnns bÀttre, tack Nova.
- Fajjmo, du behöver inte vara ledsen mer, du har ju mig, sÀger hon dÄ.
GrÄter lite till och kramar henne hÄrt, viskar i hennes öra, Fajjmo Àlskar dig!
Blir förundrad hur denna lilla mÀnniska kan vara sÄ klok, empatiskt, medveten om hur vi andra mÄr.
Nova Àr lik Hampus pÄ sÄ mÄnga sÀtt, den lite hesa rösten, det sprudlande leendet, sÄngen och talet.
TÀnker ibland, oj ska denna lilla ljuvel bli som som sin pappa, talets gÄva och kunna försÀtta berg om det Àr nÄgot hon brinner för.

Framtiden fÄr utvisa.
Hon ger mig kraft, mod och orken att gÄ vidare.
Hon ger mig skratt, glÀdje och tokigheter.
Hon ger mig villkorslös
K À R L E K !
Jag Ă€lskar dig Nova â€ïž
#levvĂ€l â€ïž